Mest potential där strand och hav möts
Om Mariehamn ska förbli Ålands köpcentrum så måste det till mycket större och galnare planer än vad som finns i dag.
Ta en promenad längs vattnet i Östra hamnen i Mariehamn. Starta från Lilla holmen och gå norrut.
Först vandrar du förbi det förväntade i en stad vid vattnet, småbåtsplatser, restauranger, gästhamn. Sen hamnar du på en cykelbana fram till restaurangbåten Mannechai, som står och lutar vid Fahlers brygga. Alida ligger något tiotal meter längre fram, och är heller ingen vacker syn. Någon caféverksamhet finns där inte längre. Fram till Sjökvarterets båk (vars funktion och syfte just på den platsen förblir oklar) ligger en stor och för det mesta tom parkering, Östra utfarten och ytterligare en stor och tom parkering.
Sjökvarteret har vuxit till en fantastisk helhet av små verkstäder, hantverkare, båtbyggande och nu också Pub Niska, som garanterat kommer att locka dit fler besökare i sommar. Fram till Mariebad böljar gräskullarna, och sen är det tomt igen tills man kommer till Nabbens småbåtshamn.
Ursäkta nu, men här pratar vi om centrum av Mariehamn, en stad som vill växa och bli intressantare som bostadsort. Vi pratar om en bit mark som kunde ge det mest attraktiva boendet i Mariehamn, och som står och dammar som parkeringsplats för bilar och gamla plåtvrak till båtar.
I städer vid vatten bör man utnyttja den närheten när man planerar byggandet, och det har man knappt gjort alls i Mariehamn. Östra utfarten kunde vara det perfekta promenadstråket där bottenvåningarna på ett par större bostadshus på de nu tomma parkeringarna kunde husera restauranger och butiker som öppnade sig både mot vattnet och mot staden ovanför.
Efter att Mariehamn nu under kort tid fått se flera intressanta affärsföretag etablera sig strax utanför stadsgränsen i stora köplador, är det dags att omvärdera vad stadskärnan behöver, vad den kan erbjuda och hur även den kan vara intressant för nyetableringar.
Det kanske inte är bara den där lilla stumpen Torggata man ska stirra på då, utan de delar av staden som bjuder något annat, något nytt som kalhyggena vid stadsgränsen inte kan ge.
Borde man inte titta på vad som kan göras för att ge Mariehamn en unik helhet, en strandnära småstad på ett nytt sätt. Varför inte utlysa en idétävling om hur Mariehamns östra strandlinje kunde utvecklas så den inte bara förblir ödelandet man vänder ryggen till när man ska shoppa i de allt färre butikerna på Torggatan eller på väg norrut och västerut för att fylla bilbuken med något billigt och massproducerat.
Varför inte tänka ihop Åland, från råvaruproducenter på landsbygden till försäljningsställen i staden, småskalig förädling och tillverkning, njutning, vattensport, kulturhus, bibliotek och hotell inom en sträcka på en kilometer, smäck mitt i den vackraste och tämligen oförstörda åländska skärgården.
Med alla andra ögon än de åländska är Mariehamn nämligen inte en stad, utan snarare en glorifierad skärgårdskommun.
Varför inte utnyttja det?
Att Galleri Sittkoff renoverar och anställer en marknadskoordinator är väl gott och väl, men ska det bli något av Mariehamns centrum måste man tänka mycket större, mycket galnare och mycket längre fram.
