SÖK
MENY
Dagens dubbla ledarspaning funderar över sambandet mellan fria medier och demokratibegreppet i två dagsaktuella länder och hur de på olika sätt kan påverka, stärka eller rent av försvaga varandra.
Åh alla sidorna
Ordföranden för Riksdagens trafik- och kommunikationsutskott Jouni Ovaska (C) föreslår att de nordiska länderna tillsammans ska bojkotta sångtävlingen Eurovision Song Contest (ESC) om Israel tillåts delta i tävlingen nästa år. Irland, Spanien och Nederländerna har redan aviserat en liknande hållning.
Det är oklart om Ovaska får med sig de övriga länderna i Norden, eftersom åtminstone Danmark tidigare avvisat tanken. Sverige sitter darrande på staketet och har inte bestämt sig, Norge likaså.
Argumentet mot en bojkott är att åtgärden drabbar den israeliska public service-televisionen, som ju är den faktiska medlemmen (ESC är ytterst en tävling mellan olika statliga tv-bolag) och som i dessa bistra tider behöver stärkas så mycket som möjligt i sitt uppdrag att förmedla opartiska nyheter.
Jamen Ryssland då, invänder kanske någon, de är ju bojkottade sedan angreppskriget mot Ukraina? Tja jo, men där var ju poängen att den ryska statstelevisionen var ett uppenbart redskap i händerna på Putin och därför förtjänade att stängas av. Det är annorlunda med Israels statstelevision, som alltjämt håller stånd mot premiärminister Benjamin Netanyahu – i likhet med Putin misstänkt för brott mot mänskligheten och efterlyst av den internationella brottmålsdomstolen i Haag.
Hur man än vänder sig har man svansen bak. Det är värt att notera att den israeliska chanson- och schlagertraditionen är utomordentligt stark och förenar nationen på ett sätt som får sägas vara ovanligt; landets framgångar i ESC får bokföras på detta saldo. En bojkott skulle därför å ena sidan träffa landet i veka livet och kunde hoppeligen skaka liv i de goda krafterna i Israel.
Å andra sidan lär en sådan kollektiv bestraffning ge dem vatten på sin kvarn, som hävdar att omvärldens starka reaktioner på ”kriget” i Gaza bara är förklädd antisemitism. Och ska verkligen demokratier bojkottas i ESC?
Å tredje sidan, är Israel verkligen en demokrati, när palestinierna på Västbanken inte får rösta? Och även om man svarar ja på den frågan så är det ju demokratin Israel som just nu, enligt FN och Amnesty, begår folkmord i Gaza … Men å fjärde sidan, skulle inte en bojkott bara gynna Hamas ..?
Hur man än vänder sig har man svansen bak.
Solkungen i Vita huset
Knappt hade denna sida i fredags hunnit kommentera nedläggningen av den amerikanska komikern Jimmy Kimmels pratshow – effektuerad av tv-bolaget ABC efter att den amerikanska statliga kommunikationskommissionen FCC kommit med förtäckta hotelser mot bolaget – förrän president Trump återigen flyttade på gränserna för vad man trodde var möjligt.
”När du har en kanal med kvällsprogram och allt de gör är att attackera Trump, så tycker jag kanske att deras tillstånd ska tas ifrån dem”, sade Trump till sitt pressfölje ombord på Air Force One på väg hem från sitt två dagars statsbesök i Storbritannien (i sig en uppvisning utan motstycke i förödmjukande fjäsk från kung Charles III och premiärminister Keir Starmer).
Uttalandet följde på beskedet från ordföranden för FCC, den Trumptillsatte Brendan Carr, att attacken på ABC och Kimmel ”inte var sista gången vi satte ner foten”.
”Detta är en massiv förändring i det mediala ekosystemet och konsekvenserna kommer att fortsätta att flyta”, sade Carr i en intervju i Fox News på den amerikanska torsdagskvällen. Han förtydligade sig ytterligare i ekonomikanalen CNBC: ”Ett sändningstillstånd är ett privilegium för en tv-kanal och förpliktigar den att tjäna allmänhetens intresse.”
”Brendan Carr är en patriot och en tuff kille”, kommenterade Trump knähunden Carrs upptrappning av kriget mot det fria ordet i världens största demokrati – eller borde man kanske problematisera även den benämningen? Systemet är skört, konstaterade vi i fredags, och det är uppenbart att USA:s berömda viktbalanserade konstitution står pall mot auktoritära angrepp ungefär lika bra som rispapper mot en tsunami. FCC har nämligen makten att dra in sändningstillståndet för den som inte verkar i just allmänintressets tjänst, och Carrs uttalande är uppenbarligen noggrant koreograferat från Vita husets innersta.
Så, när nu ”allmänhetens intresse” kommit att definieras som Donald Trumps personliga intresse av att inte kritiseras, och tv-kanalerna kan räkna med nedstängning om de inte lyder, börjar det bli mycket svårt att över huvud taget betrakta USA som en västerländsk demokrati.
Och Solkungen i Ovala rummet, allt mer begiven att tala om sig själv i tredje person, härskar oinskränkt i sin gyllene barnhage.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
