SÖK
MENY
Obunden samling vill fälla regeringen men saknar ännu stöd hos någon annan lagtingsgrupp. I sak verkar alla hålla med om att kostnaden för Töftöfärjans elektrifiering borde ha förankrats i lagtinget, men reaktionen saknar finess.
Först själva sakfrågan, här blir det lite budgettekniskt och tråkigt. När upphandlingen för elektrifieringen av Töftöfärjan antogs landade kostnaden på 3,7 miljoner euro. Problemet var bara att sådana pengar inte fanns i budgeten. I den ordinarie budgeten för 2025 fanns 1,45 miljoner euro för en ny propeller till Töftöfärjan samt utredningar av elektrifiering av den och Embarsundsfärjan.
Även om man är lite generös och räknar in ändringsbudgeten nummer två från 2024 där en halv miljon reserverades räcker pengarna ingalunda till de 3,7 miljoner som slutnotan blev.
När man flyttar pengar till ett projekt och därmed tar från andra är det vanligt att landskapsregeringen går via lagtinget och frågar om det kan godkänna en ändringsbudget. Det gjorde inte landskapsregeringen i det här fallet.
Enligt lagtingsordningen får så kallade reservationsanslag dessutom inte överskridas.
Sedan principen: vilken roll anser landskapsregeringen att uppdragsgivaren lagtinget har i sammanhanget?
Om regeringen nöjer sig med att rambudgeten inte överskrids, varför ens bry sig om att föreslå, debattera och få en detaljerad budget godkänd?
Och hur mycket flexibilitet ska finnas i relationen mellan de här två?
Obunden samling sparar som bekant inte på krutet när man menar att det här är ännu ett bevis på regeringen Sjögrens maktfullkomlighet och respektlöshet mot uppdragsgivarna: Ålands folk.
Misstroendet innehåller, förutom den konkreta kritiken mot beslutet om Töftöfärjan, en hel del obundet snömos. Ukrainadonationen, som ju redan har avhandlats genom en rejäl spörsmålsdebatt och ett enat lagting, och en öppen fullmakt för upphandling av skärgårdstrafiken är ytterligare orsaker att avsätta regeringen. Ob menar även att regeringens förslag ofta brister i konsekvensanalyser och att lantrådet Katrin Sjögren uppvisar svagt ledarskap.
Att misstroendet spretar är en av orsakerna till att övriga oppositionspartier inte har varit intresserade att haka på utan istället ”inväntar regeringens svar”. Vilken del håller övrig opposition med om och när blir man bara ett språkrör för den typen av polemiserande? Med lite mer finess, och kanske ett spörsmål istället för ett misstroende, kunde Ob ha fått med sig flera i själva sakfrågan. Nu verkar det nästan som att den politiska teatern blir viktigare än själva sakfrågan.
De flesta är överens om att i just det här fallet borde landskapsregeringen ha föreslagit en ändringsbudget, tagit den till lagtinget och fått den godkänd. Det har infrastrukturminister Camilla Gunell (S) sagt i lagtinget och det har även finansminister Mats Perämaa (Lib) sagt i en intervju med tidningen Åland.
Det intressanta är hur landskapet bemöter misstroendeförklaringen – både vad gäller kritiken och i själva sakfrågan.
Tänker den riva upp beslutet att betala 3,7 miljoner för att elektrifiera Töftöfärjan för att sedan gå till lagtinget med en ändringsbudget?
Eller erkänner den sitt misstag (vilket ju i princip redan har gjorts) och lovar bot och bättring nästa gång?
Väljer den att strida och försvara sitt beslut?
Det återstår att se. Den här landskapsregeringen har dock visat sig vara bra på introspektiv. Regeringen Sjögren verkar klara av att reflektera över beslut och även säga om den anser att något har gått snett. Och det är väl rimligt att bråket om Töftöfärjan också avslutas så – med lagom torra reflektioner över lagtingets roll i detaljerna kring budgeten.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
