DELA

Kära Åland. Grattis på din stora dag.

Grattis Åland. Du är så mycket mer än din självstyrelse, men den är väl värd att fira.
Den 9 juni är en dag som inte gungar några jordvalar ute i världen. Bortom en nära skara bortaålänningar är det knappt någon som vet vad vi firar här på våra holmar, men det är helt okej. Särskilt eftersom vi firar på det lite högtidliga och lite förströdda vis som nordbor gör när de inte känner sitt samhälles existens hotad och inte har en karnevalstradition som känns naturlig.
All ära åt våra köpmän och andra som vill få lite sprutt på firandet, men det har liksom inget med själva Åland att göra, utan är en orsak att få folk att fira i största allmänhet och framför allt konsumera.

Kära, kära Åland. Det finns många skäl att älska dig, och vi som bor här har alla våra egna personliga orsaker gömda i våra hjärtan – våra egna klippor och gläntor, våra minnen och rottrådar, våra dofter och smaker. De skälen pratar vi inte så ofta om, det är liksom mellan dig och oss.
Det finns inget riktigt rumsrent sätt att uttrycka sin kärlek till hembygden, åtminstone inget som inte vidlåds en doft av unken nationalromantik. Men Åland, du vet att det är så.

Det som jag är mest stolt över hos dig, förutom det där vi redan pratat om, det är demilitariseringen. Då menar jag inte traktaten och juridiken och de historiska orsakerna, utan det som händer i ett samhälle, obemärkt och över tid, när man i själva grundstrukturen valt bort möjligheten till militär säkerhet.
Man fattar inte förrän man kommer härifrån hur möjligheten att ta till vapen präglar ett samhälle, hur närvaron av soldater och militära installationer påverkar ens sätt att tänka.
Fredliga Åland, jag tror att du bara genom att vara demilitariserat fostrar människor som tänker fredliga lösningar, därför att andra inte står till buds. Har man inget att skjuta sina fiender med måste man komma överens på annat sätt.

Ibland blir jag väldigt trött på självstyrelsen. Det är när det oändliga käbblet i lagtinget pågått i dagar och veckor, när småsaker ältas ner i sina minsta beståndsdelar, när alla detaljer kan bli orsak till djupa brösttoner om hur finnarna far illa med oss.
Ändå är det ju självstyrelsen som gör Åland till Åland. Du är som vackrast när dina folkvalda lugnt tar sitt ansvar över dig och dina människors liv. När själv faktiskt är bästa dräng. När det åländska kollektivet, manifesterat i sina politiska strukturer, visar mognad och långsiktighet. Det är då jag förstår hur pyramiderna blev byggda. Av små människor, tillsammans.

Slutligen, bästa Åland, det allra bästa. Ålänningarna. Utan dem vore du det kvarlämnade skinnet efter en huggorm i en bergsskreva. Vackert och spännande, men tomt. Dina kaxiga, påstridiga, grälsjuka, roliga, vackra, kolliga, bondiga, trendiga ålänningar.
De som är här nu, och de som varit. De nyfödda, tunnhudade, sköra.
Vi delar den här platsen på jorden, den här tiden. Vi har dig, och vi har varann.
Jag hoppas vi klarar av att lämna dig vidare till dem som kommer efter utan att ha orsakat skada som inte går att reparera.

Grattis igen, Åland. Hoppas din sommar blir lika strålande vacker som din vår har varit.

Nina Fellman

nina.smeds@nyan.ax