Från tio till sju mandat – ett bra resultat?
Ålänningarna har valt fyra nästan jämstora partier till lagtinget och Liberalerna vann den ideologiska kampen genom att positionera sig mellan Socialdemokraterna och Moderaterna.
Men borde Liberalerna efter fyra år i opposition ha tagit åtta mandat för att känna sig riktigt nöjda?
Liberalerna utropades i söndags kväll till vinnare och partiledare Katrin Sjögren får första tjing att bilda regering.
Men faktum kvarstår att Liberalerna lyckades ta tillbaka bara ett mandat av de fyra som de förlorade i förra valet. De gör ett bättre val än senast men frågan kvarstår om det borde ha gått ännu bättre.
Traditionen har tidigare visat att Liberalerna och Socialdemokraterna tar väljare av varandra men i dag har Moderaterna lika stor beröringsyta med Liberalerna som Socialdemokraterna. Liberalerna står med ena foten hos vänsterväljarna och ena foten hos högerväljarna vilket valresultatet också antyder.
Utan en Tage Silander är chansen stor att flera borgerliga röster hade gått till Katrin Sjögrens parti och hennes lag hade nått upp till åtta mandat.
Den liberala valskrällen stod Ingrid Johansson för. Hennes valresultat antyder att Katrin Sjögren nu får flankstöd i den ideologiska spänningen inom partiet där Sjögren/Johansson drar mer åt vänster än Tony Asumaa och Mats Perämaa med flera som i det närmaste har en moderat värdegrund.
Socialdemokraterna valspurtade genom att nästan uteslutande profilera partiledare Camilla Gunell i kampanjen. Det var ett vågat spel att satsa alla sina kort på det sittande lantrådet som i och för sig gjorde ett superval förra gången men det fanns inga garantier för att röstskörden skulle bli lika stor den här gången.
Det vågade spelet gav resultat och Gunell upprepade sitt nästan osannolika röstetal – över 800 – igen. Det är nästan dubbelt så många som tvåan Nina Fellman.
Mindre glädjande är att Bert Häggblom och Stephan Toivonen tillsammans fick 932 personliga röster. Häggblom och Toivonen slog tillsammans alla andra partiers två toppkandidater i antal röster förutom Socialdemokraterna. Det måste ses som ett misslyckande för de etablerade partierna att de två personer som starkast har profilerat sitt Åland som avståndstagande från omvärldens kriser och propagerar för att skicka biståndspengar för att försöka ge människor ett värdigt liv i städer som i dag ligger i ruiner lyckades locka nästan sex och en halv procent av samtliga röster.
Den bruna sörjan lär inte få något större inflytande i lagtinget men att väljarna skickar en så tydlig signal säger något om hur influerade ålänningarna har blivit av populismens enkla utvägar. Svårare är att analysera varifrån rösterna kommer men troligtvis har Åländsk demokrati och Obunden samling tagit röster från sofflocket och tidigare missnöjesröster.
Centern är också ett av jämstora partierna som tillsammans med 112 röster från Hållbart Initiativ lyckades samla sju mandat. HI lyckades inte få in en egen kandidat men hade gruppen i stället stannat i Obunden samling hade Erica Scott med bred marginal tagit ett mandat.
Mandatperioden präglas med stor sannolikhet av sparkrav och Sjögren måste nu samla ett lag som är beredda att spara inom landskapsförvaltningen. Regeringsbildningen avgörs i frågan var sparkompromisserna ska göras.
