Framåt mot efterkrigstiden!
Hur skulle det kännas att leva som på 1950-talet, åren efter andra världskriget?
Vad vet, eller tror, de som i dag är 50 år eller yngre om hur det var på 50-talet?
Hur mycket växthusgaser släppte vi ut då?
Det här med 1950-talet är inte gripet ur luften. Regeringens mål är att utsläppen av växthusgaser i Finland skall minska med 80 procent jämfört med 1990.
Det motsvarar nivån på 50-talet. Vi skall inte nå målet i år. Inte heller om 10 år. Men 2050 skall vi vara där.
Många av oss kommer inte att få veta om det lyckas, men för dem som är med bör det bli en rätt spännande resa.
Målet är, förstås, ett stoppa den globala uppvärmningen. Medlet är att dra ner på energianvändningen eller ta i bruk energi som inte släpper ut växthusgaser.
Energin står i dag för drygt 80 procent av utsläppen. En stor bit där är själva produktionen av energi, men självfallet också användningen. Trafiken, hemhushållen, industrin, byggnadsproduktionen; allt förbrukar energi, som i sin tur leder till utsläpp av växthusgaser.
Det där vet vi och gärna skulle vi göra något åt det,. om inte för annat så för att energi numera kostar en hel del pengar. Men hur?
Ett av målen är att bostäderna, husen inte skall behöva tillföras energi utifrån för att hållas varma. Det målet går inte att nå på 40 år, eftersom byggnader har en lång livslängd. Men kraven på nybyggen skärps betydligt och äldre hus skall göras energisnåla i samband med grundrenoveringar.
Det finns redan i dag så kallade passivhus, som hålls varma nästan av sig själva. Så kan man komplettera med solpaneler och kanske en vindsnurra på gården.
Dyrt? Antagligen, jämfört med de lösningar vi är vana vid i dag. Men då kan samhället komma in med morötter som alternativ till piskan. En tanke som har kastats fram är att energisnåla hus kan få lägre fastighetsskatt. Det kan fungera där skatten är hög. På Åland, som har gått in för låg fastighetsskatt, måste man antagligen hitta på något annat.
Persontrafiken skall på sikt också bli utsläppsfri. Där tänker man sig elbilar framöver. Och den el bilarna laddas med bör i så fall ha producerats utan utsläpp. Det går nämligen inte att titta bara på det sista steget i kedjan.
Vi skall också börja äta klimatsmart. Maten skall med andra ord inte orsaka utsläpp när den tillreds, men inte heller medan den har producerats. Mer växter, mindre kött, men också vettiga transporter.
Det skall framöver inte finnas några deponier, där avfall kastas huller om buller. De som i dag ogillar Mise blir tvungna att tänka om.
Klarar vi det? Går det att dra ner på utsläppen utan att ge avkall på den bekväma livsstil vi har vant oss vid?
Tanken är att det skall gå. Tanken är att minst 60 procent av energianvändningen i framtiden skall vara förnybar energi. Utsläppsfri. Det låter inte speciellt mycket. Frågan är hur stor del av den återstående energin som är kärnkraft.
De gröna. som är ett kärnkraftsförsiktigt parti, säger att kärnkraften inte behöver byggas ut för att målen skall nås. Samlingspartiet säger att det krävs utbyggnad.
Ingen säger att det går att nå målen utan kärnkraft. Hur räknar man då? Betyder det att de enorma anläggningar som krävs för slutförvar av uttjänt kärnbränsle inte orsakar en massa utsläpp under byggnadstiden och den tid de är i drift? För visst måste allt räknas samman när man bedömer en energiforms så kallade fotavtryck.
Plus att många oroar sig för de utbrända stavarna, som kan ge ifrån sig farlig strålning i tiotusentals år framåt. Vad vet vi om förhållandena på jorden då, kan vi med gott samvete lämna något sådant i arv? Det handlar om dödliga gifter.
Men Finland verkar ligga i framkanten här, kanske inte till glädje för alla. Byggstarten för ett slutförvar i Olkiluoto är planerad till 2014 och förvaret är tänkt att vara i bruk till 2112.
Det regeringen nu har lagt fram är en redogörelse för riksdagen. Inga beslut är fattade. Hur målen skall nås finns det heller inga konkreta åtgärder för. Inget säger att inte enskilda beslut i riksdag och regering kan gå helt på tvärs.
Men riktningen är given och den är inte extrem på något sätt. Både Sverige och Norge har satt som mål att skära ner utsläppen till 100 procent. För en lekman i dag låter det inte riktigt realistiskt, inte om befolkningen fortsätter öka som i dag.
Men det skulle onekligen vara spännande att få vara med på resan.
