Nya Åland har genom åren problematiserat hur årets lucia utses. Äntligen slipper tävlingen stjäla fokus och sätta onödig press på de unga kvinnor som väljer att ge av sin tid till välgörenhet. Men det finns mer att göra.
Förändring är jobbigt och det finns säkert människor som är besvikna över Folkhälsans beslut att slopa röstningsmomentet för att utse årets lucia. För det är ju så det alltid har varit.
Men att Folkhälsan nu har kommit fram till beslutet att slopa själva röstningsdelen och i stället utse lucia genom kommittébeslut visar att det är en organisation som i all fall försöker hänga med i sin tid.
När Folkhälsan motiverar beslutet anges flera orsaker. De rasistiska påhopp som Finlands lucia Daniela Owusu utsattes för 2024, men också att andra kandidater fått ta emot osakliga påhopp, är en orsak.
En annan är att kandidaterna har kunnat nyttja sina sociala medier för att bygga kampanjer, någonting som Folkhälsan hävdar ökar ojämlikheten vad gäller själva omröstningen. Ju större nätverk, desto bättre chans att bli lucia. Så har det i och för sig ofta varit. Den som har haft störst nätverk även i verkliga livet har ofta haft pole position i luciatävlingen.
Folkhälsan menar också att man är en organisation med ett ansvar för de som ställer upp, som ger av sin tid gratis och som bidrar till insamlade medel till välgörenhet.
Det är förstås bra, men med den motiveringen kunde man ha lämnat röstningsmomentet för länge sedan.
Den åländska landskapsföreningen följer riket och slopar också tävlingen. Också lokalt har tävlingen de senare åren omgärdats av en skyddsbarriär mellan kandidaterna och de som ska rösta. Från arrangörshåll har man varit väldigt noggrann med vilken bild som ska förmedlas utåt, nästan till den grad att det mer har påmint om en tillrättalagd skönhetstävling där deltagarnas framtoning har varit väldigt homogen, det samma för bilderna som publiceras.
Det har säkerligen gjorts i all välmening men också i stort sett raderat allt personligt som också kunde ha varit intressant – som hade kunnat visa upp en mångfald av människor i en så annars traditionstyngd värld som kristna jultraditioner ändå utgör.
Det är inte kandidaternas fel, förstås. Och det är klart att det är lätt att acceptera att en organisation som tar sig an ett sådant projekt också har ett ansvar att ta hand om deltagarna. Men det har resulterat en cementering av vem som kan vinna ett luciaval (och i förlängningen vem som bör exkluderas).
I luciasammanhang anges alltid att syftet är att sprida ljus och glädje, att skänka människor en stund av ro i en mörk och hektisk tid på året och att samla in pengar till välgörenhet. Det kan man göra ändå. Att fokus inte längre är VEM som får bära kronan urholkar inte syftet alls. Det innebär ju ingen förändring av själva traditionen.
När vi nu ändå är på ämnet kommer här lite mer färdkost inför höstens luciaprocess. I och med att man nu väljer att utse en kommitté som i sin tur ska utse årets lucia kanske man gör det onödigt svårt för sig. Riksfolkhälsan har meddelat att man inte inför ett roterande system där alla får bära kronan under någon del av dagen. Det borde Åland prova. För att rotera är ju jättebra. Det tar bort pressen från en enskild person och ger dessutom flera en möjlighet att uppfylla en dröm.
Dessutom borde ett system införas där luciorna också får någon typ av ersättning för det jobb de lägger ner. Det är en lång process av repetitioner och framträdanden som unga kvinnor förväntas göra gratis. Folkhälsan har rimligtvis råd att betala ut i alla fall en symbolisk summa till de som ställer upp.
Då hade lucia kunnat möta 2020-talet med stolthet.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
