Den 26 september i år firar vi ett dystert jubileum: då blir det exakt 20 år sedan världen gick under. Eller annorlunda uttryckt: sedan Facebook öppnade sina konton för alla över 13 år.
Det är svårt att tänka sig att det fanns en tid då människor inte högljutt stred med varandra om stort och smått hela tiden. En hel generation har formats av den nya tjafs- och upprördhetskulturen. Men det är faktiskt bara två decennier sedan Mark Zuckerbergs pubertala tonårsportal för utseendebedömning (läs: mobbning) av unga kvinnor oväntat visade sig tilltala en större målgrupp än okyssta collegegrabbar och blev till ett globalt mentalt virus.
Ett tu tre hade stora majoriteter av västvärldens befolkningar skaffat sig avatarer i den nya miljön. Och som i alla rollspel där man deltar med förenklade representationer av sig själv började alla genast bråka med varandra; vad skulle annars egentligen meningen vara med interaktionen – särskilt som det fanns offentliga statuspoäng att inhösta?
Resten är hysteri, förlåt, historia. Det går på trovärdiga grunder att hävda att snart sagt alla de socialpsykologiska problem som idag plågar oss – radikaliseringen, polariseringen, det hårda tonläget, lättkränktheten, självupptagenheten, infantiliteten – har sitt upphov i framväxten av Facebook och plattformens andlige kusinbest YouTube, där de Facebookförstärkta influerarna snart nog tog över.
Men på det tjugonde året efter den Sociala Apokalypsen finns det plötsligt tecken på en seriös revolt.
För i förra veckan delade ödet ut två hårda kroppslag mot Meta (som äger Facebook, Instagram, WhatsApp, Messenger och Threads) och YouTube, ägt av Google. Först ut var den amerikanska delstaten New Mexico, som på tisdagen tilldömdes ett skadestånd på präktiga 375 miljoner dollar, efter att Meta befunnits skyldigt till att ha brutit mot delstatens konsumentlagar om skydd för minderåriga.
Bakgrunden liknar det som Dumpen ägnar sig åt: en åklagare skapade en falsk profil av en 13-årig flicka på Facebook. När ”flickan” sedan överöstes med sexuellt suggestiva bilder och kontaktförsök väckte han åtal och vann. Meta kommer att överklaga, men ett hål har slagits upp i bräschen. Det riktigt allvarliga, principgenombrytande, slaget kom dock i ett domslut dagen därpå, i Los Angeles.
Här var det en riktig flicka inblandad, känd bara genom sina initialer KGM. Hon stämde både Meta och YouTube för att ha avsiktligt gjort sina produkter hopplöst beroendeframkallande, och för att ha varit i ond tro beträffande hur skadliga plattformarna kan vara. Bevisningen i fallet var övertygande: KGM:s jurister kunde avslöja korrespondens mellan Meta-chefer där de diskuterade just hur man skulle kunna göra Facebooks funktioner och algoritmer ännu mera ”addictive”; de kunde också visa hur Zuckerberg och andra i den högsta ledningen fått varningar om hur skadliga Instagrams fotofilter varit. En av bolagets chefer skrev till och med till Zuckerberg att hennes dotter fått ätstörningar och kroppsdysmorfi efter att inte ha kunnat leva upp till de utseendekrav som filtren ställde.
Men varför skulle han bry sig, han som en gång skapade Facebook just för att kunna poängsätta unga kvinnors utseende som om de var boskap eller vuxendockor?
Det riktigt allvarliga för honom med domen i Los Angeles är just argumentet att Metas produkter är beroendeframkallande. Det var det som en gång fick tobaksbolagen på fall, hur mycket pengar de än lade ut på trycka undan sanningen så länge som möjligt. Vem minns inte alla de kadrar med välsmorda advokater som i det längsta hävdade att cigaretter varken var farliga för hälsan eller beroendeframkallande ..?
Och även detta är slutligen ett déja vu i fallet med Facebook. För själva poängen med de sociala medierna, med sina ändlösa scrollingfunktioner, stressande påminnelser och konstruktioner där man hela tiden måste vara uppdaterad, hålla trådar igång och posta nytt innehåll för att inte hamna bakefter, hela deras existensberättigande är ju just att göra sig oundgängliga för sina (miss)brukare. Hur ska Zuckerberg & Co kunna förneka sina produkters fundamentala natur?
Facebookpubliken blir äldre och det har länge hävdats att plattformen är på utdöende. Men TikTok och Snapchat är ännu värre till sina konstruktioner: de klarade sig undan den nu aktuella stämningen (också de var ursprungligen åtalade) genom förlikning, men det är bara en tidsfråga innan de råkar ut för en motpart som inte är ute bara efter skadestånd, utan efter deras faktiska hädanfärd.
Efter de nu pågående rättsfallen – bägge lär valsa vidare genom det amerikanska rättssystemet – skymtar sedan nya liknande stämningar från föräldraorganisationer och utbildningsinstitutioner som länge slagit larm om hopplöst okoncentrerade och splittrade studenter. Hålet i bräschen kan vidgas – i all synnerhet som EU alltmer spänner musklerna mot de amerikanska mediajättarna.
Kanske skymtar faktiskt en ljusning? Kanske finns det faktiskt ett liv efter Facebook?
