SÖK
MENY
Ryska idrottare ges möjlighet att kvala till de olympiska spelen i skidgrenar.Den internationella idrottsrörelsen borde lyssna på president Stubb och slå fast att den som struntar i reglerna inte heller ska få använda sig av regelverket när det gynnar dem.
Tidigare i höstas förbjöd internationella skidförbundet, FIS, ryska och belarusiska deltagare från att delta i förbundets tävlingar. I princip var det en förlängning av det förbud som infördes 2022 när Ryssland anföll Ukraina. Men idrottens skiljenämnd CAS tycker nu att det är för strängt och tvingar FIS, vars grenar utgör ungefär hälften av tävlingarna i OS, att tänka om.
Det skiljenämnden har kommit fram till är att vissa idrottare tillåts delta under neutral flagg, alltså utan att representera sitt land, eftersom ett totalstopp diskriminerar individer och strider mot idrottens apolitiska grund.
Det kokar egentligen ner till två huvudspår. Är det individer eller nationer som ska vara överordnade när idrottsprestationer värderas? FIS valde nationsspåret, CAS valde det individuella. Och det har förstås väckt reaktioner.
”Det är ett katastrofalt beslut. Jag tycker det inte är rätt att ryska och belarusiska åkare ska få delta i OS på grund av anfallskriget i Ukraina”, säger skidexpert Mattias Strandvall till Svenska Yle.
”Neutral flagg” är på sin höjd en symbolisk förolämpning, utan verklig betydelse. I ett av världens största tv-spektakel, som OS är, vet alla som bryr sig varifrån en deltagare kommer oavsett om nationaliteten står utskriven eller inte. Det rapporteras om och firas på precis samma sätt som om landet hade tillåtits att delta. Och det är vida känt att den ryska regimen värderar idrottsframgångar högt, vilket gör det här till en seger för Putin.
Det är också rimligt att fråga sig hur ett ryskt deltagande går ihop med den olympiska värdegrunden som bygger på respekt och gott kamratskap.
Kompisar invaderar och mördar inte sina kompisar.
Men som så ofta finns det skäl att läsa det finstilta. Idrottare som tillåts delta ska ha varit ”neutrala” till kriget. Under de senaste dagarna har det tolkats på ett sätt som gör att många av de främsta namnen kan förbjudas ändå, till exempel den ryska längdåkningens storstjärna Alexandr Bolshunov. Han har fått militära utmärkelser och diskvalificeras därmed enligt en sådan tolkning.
Men det är ett minst sagt svajigt regelverk. Det är väldokumenterat att den ryska regimen inte skyr några medel för att nå framgång. I OS i Sotji drev den ryska underrättelsetjänsten, tillsammans med anti-dopingsbyrån Rusada, ett så avancerat dopingprogram att FSB-agenter (tidigare KGB) bytte ut urinprover nattetid för att ryska idrottare skulle kunna fira sina framgångar utan risk att ertappas. Att förvänta sig att Ryssland inte tar varje chans för att maximera sina chanser är naivt, också vad gäller att framställa idrottare om neutrala.
Och hur bedömer man ens neutralitet? I en auktoritär regim som Ryssland har många idrottare inte någon verklig möjlighet att ens formulera egna åsikter om kriget. Är det då mer rättvist att välkomna de som har fått vara tysta men inte de som har tvingats ställa upp på krigspropagandan?
Det hade funnits ett enkelt sätt att undvika allt detta, i linje med det som president Alexander Stubb nyligen fört fram i FN om behovet av att reformera säkerhetsrådet: den som bryter mot reglerna ska inte heller få använda sig av regelverket.
Den enda rimliga slutsatsen borde vara att Ryssland, som så uppenbart struntar i den regelbaserade världsordningen och internationella institutioner, inte heller borde ha rätten att åberopa reglerna när det gynnar dem.
