DELA

En sanning är inte alltid en sanning

Vems sanning är sann? Det är en inte helt lätt sak att reda ut i dagar som dessa.
Motståndarna till flyktingmottagning hävdar än det ena än det andra, och när någon tjatar fram samma ramsa gång efter gång blir den lätt till sanning. Även etablerade politiker som på intet sätt hör till de främlingsfientliga grupperingarna ramlar då och då i fällan att ta dessa ranter för sanningar.

Den kanske mest framträdande ”sanningen” i den åländska debatten är att Sverige är ett land i moras, att allt är sjukt och att landet håller på att falla isär. Det är Sverigedemokraternas berättelse som blivit en allmän sanning för de som inte vill se en ökad flyktingmottagning alldeles oavsett hur världen ser ut.

Problemet är att den inte stämmer. Sverige är inte ett land som står på ruinens brant. Sverige är inte ett land där våld och extremism härskar.

Tvärt om är Sverige en av Europas starkaste ekonomier. Visst, landet har halkat ned några snäpp på vissa jämförelselistor, det tydligaste exemplet är skolan, men få experter härleder det till migrationen.

Inte heller den brottsvåg som ofta framhålls i debatten är sann. Antalet dödsfall förorsakade av dödligt våld är betydligt lägre nu än de var för 20-30 år sedan. Antalet anmälda våldtäkter är förvisso hög, men så har också Sverige gått i bräschen för kvinnors rättigheter och har en av världens absolut mest stränga lagstiftningar på området.

Allt är inte perfekt, men det är långt ifrån så dåligt som till exempel Sverigedemokraterna vill framhålla.

Så vad beror detta på? Främst handlar det om att (SD) är betydligt bättre än de flesta partier på att marknadsföra sig i det nya medielandskapet. Partiet och partiet närstående har startat ett antal nyhetssidor på webben som är till synes fristående och opartiska nyhetsförmedlare. De pumpar ut ”nyheter” som stärker Sverigedemokraternas ståndpunkter. Det rapporteras med bild och namn på mörkhyade som begår brott, men aldrig på bleka svenskar som gör detsamma. Trots att den senare gruppen är betydligt större.

Det levereras siffror som inte stämmer, men det görs på ett trovärdigt sätt.

Och det används offerkoftor så ofta det går. ”Vi får inte höras i debatten”, är det vanligaste argumentet. Detta trots att ingen politisk fråga debatteras så mycket som just invandring och flyktingmottagande. Man pekar också finger mot de etablerade medierna, som man menar är styrda av någon sorts konspiration mellan partier, medieägare och opinionsbildare för att förstöra Sverige.

Däremot talar man tyst om sajternas egen styrning från Sverigedemokraternas topp och deras politiska agenda som, till skillnad från etablerade medier, genomsyrar hela nyhetsbevakningen.

Nu ser vi hur Obunden Samling, pressad under behovet av nya röster, fiskar röster i främlingsfientlighetens grumliga vatten. Vi ser hur Stephan Toivonen bildar Åländsk demokrati med hjälp av xeno- och homofober. Inte sällan använder Toivonen bara de siffror som tillför hans sak legimitet. Ett sådant exempel finns på insändarsidan i dag, där han säger att Sverige endast givit 128 miljoner i bistånd till Syrienkrisens närhet.

Sanningen är att Sverige, genom Sida, har betalat ut 320 miljoner i bistånd till hjälp i och omkring Syrien under 2014, och har beslutat om 226 miljoner under första halvåret i år. Till detta ska läggas Sveriges övriga bistånd som i år uppgår till sammanlagt 29,5 miljarder kronor.

Allt är inte alltid som det ser ut. Det gäller att vara kritisk till sina källor. Det gäller allt, den här ledaren liksom andra texter.