DELA
Foto: Foto: Jonas Edsvik<07_Bildrubrik>GAMMALT OCH NYTT Regeringen Sjögren ser ut att bli en blandning av gammalt och nytt. Men frågetecknen är fortfarande många och rätas inte ut förrän regeringsprogrammet presenteras.

En fräsch start med många frågetecken

Regeringsbildaren Katrin Sjögrens (Lib) förslag till landskapsregering är en fräsch blandning av gammalt beprövat material och nya krafter. Det är uttalat och det märks tydligt att man satsat på att också ha starka gruppledare i lagtinget.

Den här regeringen lämnar intet åt slumpen eller åt frifräsare.
Det finns frågetecken, som förhoppningsvis rätas ut när regeringsprogrammet är klart.

Det stora frågetecknet är dock Moderat samlings partiledare Johan Ehn. Han får talmansposten, en post som känns mer som ett representationsuppdrag. Är det redan dags att trappa ner? Han säger själv att man utgått från vilka frågor som är viktiga för partiet och vilka personer som är bäst lämpade för posterna, men oftast är det väl ändå partiledaren som är en av de bäst lämpade.

Regeringsbildaren Katrin Sjögren betonade att det behövs starka gruppledare. Som bekant blir landskapsregeringen ofta en egen liten sammanhållen bubbla, skild från lagtinget. Är det så att Johan Ehns roll blir att svinga partipiskan på lagtingsgolvet när kommunfrågan kommer upp? Moderat samling är den svagaste länken i den annars väldigt kommunreformvänliga regeringen.

Nina Fellman (S) som kansliminister kommer helt klart att prioritera kommunreformen efter att partiet och speciell Fellman drivit frågan hårt i valrörelsen. Blir det kommunsammanslagningar genom tvång eller kan/vill de andra regeringspartierna mildra formuleringarna? Katrin Sjögren har redan sagt att tvång inte är aktuellt, men hur långt räcker det?

Lite förvånande är det att Liberalerna fick både lantråds- och finansministerposten, med tanke på att båda anses som tunga poster. Röstmagneten Camilla Gunell (S) kunde gott ha fått bli finansminister, men troligen är det en post som Mats Perämaa (Lib) vägrar ge ifrån sig. Nu är det upp till bevis för Liberalerna och Mats Perämaa att få ordning på ekonomin.

För gemene man har bokslut och budgetar varit en snårskog av siffror som Liberalerna i opposition och regeringspartierna stridit om. Är det plus eller är det minus? I det här skedet är Perämaa förtegen om vilka åtgärder han ska vidta.

Socialdemokraterna ser för övrigt ut att ha fått allt de önskat sig. Ansvaret för hållbarhetsarbetet genom Gunells närings- och miljöministerportfölj kommer att få jordbrukarna att sätta kaffet i halsen. Nu finns ingen Centern som bromsar när snaran dras åt.

Och vad säger näringslivet när den blivande näringsministern talar om hållbarhet och miljö det första hon gör och inte nämner företagen alls? Troligen hade företagen känt sig tryggare med en Moderat eller Liberal på näringsministerposten.

Redan när nyheten om att Centern hamnar i opposition kom ut, spreds oron för hur det ska gå för glesbygden. Ser man på ministerkandidaterna kan man lugnt säga att det späder på den oron. Inget av de tre regeringspartierna har fötterna i myllan och ingen av de blivande ministrarna är några bondekramare eller vän av små enheter.

Vi ser med spänning fram emot att få läsa regeringsprogrammet. Hur hårt ska Åland centraliseras, både med kommunstruktur och trafik? Hur hårt ska piskan vina över jordbrukarna, en redan hårt pressad yrkesgrupp?

Blir det omdebatterade minuset i kassan ett plus som alla partier kan enas om?