Finland och EU vill förhindra den lavinartade kommersen med billig näthandel. Från och med juli blir det dyrare att beställa billiga småpaket från länder utanför unionen och folkrörelsen mot krimskrams manar nu regeringen att förbjuda reklam för dylika produkter.
Jag vecklar ut de nyköpta (och jämförelsevis dyra) strumpbyxorna, införskaffade i en fysisk butik. Med finns en liten lapp med instruktioner.
När läste du senast instruktioner för att ta hand om strumpbyxor? Mitt ärliga svar är: aldrig. Jag är uppvuxen med att strumpbyxor säljs i små, billiga paket i matbutiken och ses närmast som en engångsvara. De kostar ju bara några euro. Redan under första användningen brukar det dyka upp en reva eller två. Efter en kvälls festande slängs de ofta bort. För billiga för att repareras eller omhändertas. Tydligen går cirka 8 miljarder strumpbyxor globalt samma öde till möte varje år.
Men det är inte en naturlag att strumpbyxor ska vara slit- och släng. Strumpisar av bra kvalitet kan hålla länge, om de är tillverkade av bra material, om de sätts på på rätt sätt och tvättas (gärna för hand) i kallt vatten.
Iklädd strumpbyxorna scrollar jag i insta-flödet. En AI-genererad stylist dyker upp. ”Hon” berättar hur man kan skapa en helt ny garderob baserad på kläder från Shein. Kläder som är giftiga, producerade under tvivelaktiga förhållanden och av känt dålig kvalité.
Shein är ett av många lågprismärken baserade i Kina. Bara ifjol importerade finländarna totalt 40,5 miljoner små paket med lågprisvaror. Enligt Svenska Yle är paketens värde i medeltal fyra-fem euro per styck. De är fyllda med hemteknik, mode, kosmetika och hälsoprodukter. Vid en inspektion utförd av EU-kommissionen innehöll 84 procent av testade lågprisprodukter kemikalier som i EU klassificerats som hälsofarliga.
Kanske det i dessa paket också finns ett eller två par strumpbyxor? För det går ju faktiskt att få tre hudfärgade strumpbyxor för 4,70 på Shein. Det är 1,55 per byxa. Det är till och med billigare än matbutikens förmånligaste paket: 3,95 euro.
Men nu vill Finland allt mer stävja den här nätbaserade billighetskommersen. Regeringen publicerade i mars en rapport med föreslagna lösningar på problemen med lågprisimport.
”Den lågprisnäthandel som ignorerar produktsäkerhet, miljöansvar och andra gemensamma spelregler är mycket problematisk med tanke på miljön och till exempel vårt system för avfallshantering. Vi inleder beredningen för att genomföra regleringslösningarna och kommer målmedvetet att påverka frågan på EU-nivå”, säger miljö- och klimatminister Sari Multala i ett pressmeddelande.
Åtgärder som nämns är effektivare tullbestämmelser, marknadskontroll och producentansvar.
EU har redan börjat ta krafttag mot kommersen och höjer importkostnaderna för billiga inköp på nätet. I juli slopas gränsen för tullfrihet på 150 euro och för små försändelser införs en fast tullavgift på tre euro. Dessutom kommer det senare i år att tas i bruk en behandlingsavgift på två euro för paket.
Åland har redan en inbyggd krånglighetsspärr, i och med skattegränsen, som har höjt ribban för en del lågprisshopping. För fem år sedan rapporterade Åland Post att man tog emot mängder med paket från kinesiska sajter. Men listan på e-handelsföretag som av olika skäl inte levererar till Åland har sedan dess blivit allt längre. Förra våren rapporterade Nya Åland att den kinesiska sajten Temu slutat godkänna ordrar till Åland. När Nya Ålands reporter då gjorde provbeställningar på fyra stora kinesiska e-handelssajter gick de efter visst krångel igenom för AliExpress och Wish. Men två av de populäraste sajterna, Shein och Temu, svarade att de inte kan leverera.
Då var det många som var upprörda och ville att även ålänningarna skulle ha full tillgång till billiga produkter producerade utanför EU. Men kanske var det en förklädd välsignelse.
Det är inte bara regeringen och myndigheter som oroas av den billiga e-handeln. Ett medborgarinitiativ som försöker stävja ”krimskramsekonomin”, fick nyligen över 50 000 underskrifter och behandlas som bäst i riksdagens finansutskott.
I initiativet står att: ”Kinesiska sajter som Temu och Shein har tagit engångskonsumtionen till en ohållbar nivå och undergräver finländska företags livskraft samt hotar miljön, arbetares rättigheter och konsumentsäkerheten.” De vill gå så långt som att till och med förbjuda reklam för snabbmode och lågprisprodukter.
Förhoppningsvis är detta bara början på en folkrörelse för hållbarhet och kvalitet. För vem gagnas egentligen att vi kan köpa strumpbyxor i 10-pack för ett par euron som ska transporteras över hela världen bara för att slängas dagen efter? Svaret är ingen.
