SÖK
MENY
I dag är det FN-dagen, och budskapet är lika relevant i dag som när det först formulerades för 80 år sedan.
”Vi, de förenade nationernas folk, beslutna att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden, att ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer att skapa de villkor, som äro nödvändiga för upprätthållande av rättvisa och aktning för förpliktelser, härrörande ur fördrag och andra källor till den internationella rätten, att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet.”
Så inleds FN-stadgan som antogs 1945, när Förenta nationerna bildades. Innan vi fokuserar på nutiden och det negativa är det värt att reflektera över vad FN faktiskt har åstadkommit. Deklarationen om mänskliga rättigheter, flyktinghjälp, jämställdhetsinsatser, fredsbevarande insatser, akuthjälp i krissituationer och ett tappert försök att bromsa klimatförändringen. Som samlingsplats för världens gemensamma intressen har FN i stort varit väldigt lyckad.
Men just nu befinner sig FN i kanske det mest pressade läget i organisationens historia. Antalet väpnade konflikter är fler än på 80 år och demokratin i världen är på tillbakagång. I en tid när FN skulle behövas som mest står organisationen ofta, tyvärr, handlingsförlamad. Vad gäller bevarandet av freden så misslyckas FN allt oftare. I slutändan handlar det om medlemsländernas förhållningssätt till själva institutionen. Folkrätten ignoreras i dag av det växande antalet auktoritära ledare. Istället för att använda FN som plattform skapar de istället egna intressesfärer, vilket också ger begrepp som säkerhet en annan innebörd. Säkerhetsbegreppet som de senaste årtiondena har kretsat kring att stärka relationer och öka utbytet mellan länder har i dagens klimat allt mer riktat in sig på den egna nationens intressen på bekostnad av andra.
Om utvecklingen fortsätter så här dröjer det inte länge innan urholkandet av hela FN-systemet leder till att bara skalet – de fina salarna – blir kvar. Det är en oroande utveckling, inte minst för små länder som har allt att vinna på en regelbaserad världsordning och allt att förlora på makt genom styrka.
Allt är förstås inte hopplöst. Om det blir val igen i USA (troligt, men inte självklart) kan landets ledning ta en annan riktning och demokratin kan återigen få tillbaka sin viktigaste förkämpe. Åren under Trump kan förhoppningsvis dessutom leda till att Europa och andra demokratiska länder med liknande intressen tar en större roll i försvaret av den världsordning som fastslogs för 80 år sedan.
Men det räcker inte. Världen har förändrats, därför behöver också FN spegla det. President Alexander Stubb har vid flera tillfällen i FN lyft just behovet av reformer. Han vill se ett utökat säkerhetsråd med fler permanenta medlemmar från Latinamerika och Asien. Han vill också slopa den förlamande vetorätten (Frankrike, USA, Storbritannien, Ryssland och Kina har permanent representation och vetorätt), den egentliga orsaken till att FN så sällan åstadkommer något.
Stubbs allra bästa, och kanske mest realistiska, förslag är att de länder som bryter mot FN-stadgan tillfälligt skulle bli av med sin rösträtt. Det är något som samtliga 194 länder som ingår i FN borde kunna ställa sig bakom. Det skulle leda till ett mer handlingskraftigt FN.
FN är lika relevant i dag som för 80 år sedan. Förhoppningsvis kan världens folk återigen ställa sig bakom löftet att rädda kommande släktled undan krigets gissel och andra outsägliga lidanden.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
