SÖK
MENY
Det brukar sägas att allt verkligt arbete på en arbetsplats utförs på torsdag eftermiddag – resten av veckan går åt till planering och prokrastinering. På samma sätt kunde man hävda att 2026 är året då landskapsregeringen antingen förverkligar sina ambitioner eller låter allt gå i stå.
Halvtid för landskapsregeringen. Man behövde ett år för att bli varm i kläderna, och ett år för att planera och förbereda. Och nu är vi här, i det nya tredje året då allt måste låsas in och realiseras, innan det fjärde årets positionerande och fäktande inför det kommande valet 2027 (återigen) förvandlar det politiska arbetet till teater utan innehåll.
Tre frågor ter sig nu särskilt brännande: skärgårdstrafiken, kommunfrågan och självstyrelserevideringen. Skärgårdstrafiken är den mest vältragglade av dem och behöver kanske inte kammas igenom en gång till, men för vad det kan vara värt vill man ändå hissa en särskild varningsflagga just kring detta ämne.
Here goes: Snälla snälla snälla politiska Åland av alla olika partischatteringar, upprepa inte idiotin med elhybriden genom att göra populism av detta också, please? Stå fast vid fattade beslut, respektera majoritetsviljan utan trixande och riv inte upp allt i sista minuten. Genomför i stället de konkreta planerna med blicken mot den långa horisonten.
Och till oppositionen: sabotera inte arbetet för att skaffa er kortsiktiga fördelar. Inte minst de Obundna må här besinna att det inte spelar någon roll hur många mandat man kan ansamla om man sedan inte har en blekblå aning om vad man konstruktivt ska använda dem till.
Kommunfrågan sedan. Har ni märkt hur tyst det är om kommunernas ekonomi? Beklämmande tyst, kunde man till och med säga. Enkelt uttryckt är det nämligen så, att ingen har något att vinna på att låtsas om små bagateller som exempelvis att Lumparland har ställt in betalningarna till KST och just nu lånar pengar till driften. För socialdemokraterna och liberalerna har svåra brännskadeärr efter den misslyckade kommunreformen för två mandatperioder sedan och muttrar sammanbitet att det tasatan inte finns något att lära av hästspark nummer två, medan oppositionen envetet stirrar rätt upp i det blå och visslar – det som kanske kunde fungera har de ju redan brännmärkt som ”tvångslagstiftning”.
I stället har samtliga parter i lagtinget ingått en tystnadspakt kring hela eländet, och hoppas på att en rejäl omgång svälta räv magiskt ska lösa problemen utan att någon ska få sina händer svedda igen. År 2026 kan bli året då den förhoppningen spricker och politikerna, ve och fasa, måste ta sitt ansvar och lösa frågan en gång för alla. Men det kräver ett samförstånd och en politisk pragmatism som den åländska politiken inte har visat sig förmögen på många år. Fortsättning följer, vare sig politikerna vill eller inte.
Och så till sist självstyrelserevideringen. Den sista januari ska den tillsatta arbetsgruppen leverera sitt förslag, som sedan ska ut på remiss på fastlandet. Här står Åland föredömligt samlat och sammansättningen av arbetsgruppen – tjänstemän, experter från riket och diverse självstyrelseveteraner – verkar ha varit konstruktiv. Frågan är bara hur långt det räcker.
För den finska förståelsen för Ålands särart verkar vara på stadigt avtynande, och det lär antagligen bli än tydligare när remissvaren kommer in. Redan nu verkar det som att tjänstemännen på social- och hälsoministeriet kommer att sätta klackarna i backen när det gäller frågan om förvaltningen av smittskyddslagen och kräva ett övertagande av alla befogenheter, punkt slut, som om Åland bara vore en region bland andra i moder Finlands fasta famn. Det kan i sin tur få vådliga konskekvenser för hela det åländska smittskyddet – läs mer om detta på annan plats i dagens tidning, i intervjun med landskapsläkaren Knut Lönnroth.
Det är för tidigt att sia om hur det går med den stora självstyrelserevisionen, men det är tydligt att den kräver erfarna, kloka förhandlare på den åländska sidan. Lantrådet Katrin Sjögren (Lib) har hållit en låg profil hela denna mandatperiod; detta måste bli hennes stund i rampljuset.
Ett år för att komma igång. Ett år för att få upp farten. Och nu är vi här, i det nya tredje året då allt måste hända och Ålands politiker till sist ska leverera. Eftervärlden sitter spänd på läktaren.
