DELA

Efter tsunamin reste sig överlevarna

För tio år sedan hävde sig jordens innandöme upp i en våldsam eruption. Till följd av den kom en enorm flodvåg som svepte med sig människor, hus, djur och allt, i Thailand, i Indonesien, i Sri Lanka, i Indien.
Under veckorna efter julen 2004 var det svårt att förstå vidden av förstörelsen, så där som det alltid är när det ofattbara inträffar, och trots att det alltid gör det.
Hur kunde vardagen bli total förstörelse? Hur kunde stränderna i semesterparadiset bli en dödens åker?
Varför?

dessa frågor finns inga svar. Naturkatastrofer inträffar, och är en del av jordens våldsamma förflutna och framtid. Hur vi än garderar oss händer det saker.

Efter 10 år kan man kanske summera tsunamin på det enklaste, mest banala, mest grundläggande, vackra och förtvivlade sätt; Livet går vidare.
Oförtrutet, skoningslöst, med hopp i det hopplösa.

Människor är ofta gräsliga varelser. Vi är avundsjuka, småaktiga, våldsamma, missunnsamma, okunniga och snabba att döma.
Och inför förstörelsen reser vi oss, gång på gång, och går vidare.
Vi kan vara goda. När nöden är som störst kan vi stanna upp och utan en tanke på oss själva hjälpa andra.
När vi förlorat allt kan vi ändå fortsätta leva, en fot framför den andra, en sekund i taget. Även den som förlorat allt – hem, familj, barn, framtid, jobb, kanske hela sitt samhälle, fortsätter.

Kanske är det passande att tillägna det tioårsminnet av tsunamin själva livsviljan och segheten hos överlevarna. De som låtit monumenten över tsunamins offer växa över, för att de är fullt upptagna med att leva, jobba och återuppbygga. De som orkar starta nya familjer, som orkar stiga upp varje morgon fast de bär på förluster så tunga och sår så djupa att de aldrig glöms bort och aldrig läks.

När man tänker sig i teorin hur det skulle vara att ställas inför en förstörelse så komplett som den som drabbade till exempel Banda Aceh, då tänker man kanske att de flesta bara skulle ge upp, bara lägga sig ner och dö i sin förtvivlan.

Miraklet är att det inte händer.
Listan på naturkatastrofer som inträffat efter tsunamin kan göras lång. Jordbävningen i Haiti. Tsunamivågen som orsakade kärnkraftshaveriet i Fukushima i Japan. Översvämningar, jordskred och stormar, för att inte nämna de katastrofer som människan själv orsakat, från krig och svält till upplopp och samhällen som imploderar.

Ändå går vi vidare. Ändå föds det nya barn. Ändå glömmer vi det som varit. Ändå skriver vi och tänker, som dårar, att det ur dåliga saker ska födas goda. Att vi ska lära oss från den ena katastrofen till den andra hur vi ska bli bättre, mer förberedda.

Den mänskliga evolutionen är överlevarnas historia. Kanske är det därför vi håller fast vid hoppet och tar steget framåt från gravens rand.
Låt oss minnas dem som dog, och hålla dem i våra hjärtan, men låt oss hedra överlevarna, dem som gick vidare. De är vi, i släktled, efter släktled.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax