DELA
Foto: Pressbild

Den maskerade kulturen väcker känslor och debatt

Kan man vara anonym som kulturskapare?Det är en debatt som dragit igång efter att Aftonbladet nyligen avslöjat identiteterna på det maskerade, och Rockoffaktuella bandet, Hooja.

Sveriges mest streamade artist kommer till Åland nästa vecka. Gällivareduon Hooja har med sina rappa låtar på norrbottniska slagit igenom stort. Men de har gjort så maskerade. Iklädda skidmasker har de figurerat i musikvideor och intervjuer. Inte för att det varit särskilt svårt att på riktigt ta reda på vem de är, bandets bolag är registrerat i deras egna namn och finns att hitta med lite googling. Men Hooja har valt att vara anonyma i offentligheten och det har respekterats. Fram till i sommar då de avmaskeraderas av Aftonbladet.

”De kallar sig Hooja och DJ Mårdhund och framträder maskerade. Här är sanningen om vilka de faktiskt är – och miljonerna de tjänar bakom sina skidglasögon.”

Så lyder ingressen i artikeln man hittar bakom betalvägg på Aftonbladets hemsida. En klickmagnet absolut, men knappast räknade tidningen med den enorma kritik som följde.

”Jag tycker att det är taskigt”, säger Gällivarebon Eva Granberg till SVT.

Bandets följare uppmanar till bojkott av tidningen och musikduon själva har bojkottat musikgalan Rockbjörnen, som Aftonbladet arrangerar.

I sitt försvar av publiceringen säger Aftonbladet att det handlar om ”traditionell – och okomplicerad – journalistik kring offentliga personer inom nöjesindustrin”. Tidningen anser att det finns ett allmänintresse att berätta om hur duon från Norrbotten lyckades bli så framgångsrika med just användningen av masker.

”Den här historien tyckte vi var värd att berätta. Och, rent krasst är det inte heller mediers uppgift att spela med i pr-kampanjer”, skriver Martin Schori på Aftonbladet i en försvarskolumn.

Det hela har lett till en debatt om vad som faktiskt räknas som ”allmänintresse” och om kulturövares rätt, eller icke-rätt, att få vara anonyma. För det är en trend som vi ser allt mer av. Det blir allt vanligare att musiker, författare och konstnärer väljer att vara anonyma. Vi har ett eget lokalt exempel i rapparen Durak som Nya Åland intervjuade för Ålänningen i våras.

LÄS OCKSÅ

Durak berättar i intervjun om orsaken till varför han bär mask, en orsak som säkert många andra anonyma konstnärsutövare – även Hooja – kan relatera till. Det skiljer honom som person från projektet.

”Jag utgår ju från mig själv men ibland kan jag kanske dra på det åländska ännu mer och då är det skönt att ha masken”, säger han i intervjun som han förstås genomförde maskerad.

En visuell pseudonym. Det kallar masktillverkaren Aaron Cromie detta sätt att interagera med världen som kulturutövare. I en artikel som Washington post publicerat om fenomenet säger Cromie att människor ofta känner frihet när deras identitet är dold på det här viset. Och det är något som konstnärer och författare gjort länge. Andra exempel har vi i författarsystrarna Bronté – som använde manligt klingande namn när de gav ut flera av sina romaner, 90-tals elektronikduon Daft Punk, Eurovisionsvinnarna Lordi, deckarpseudonymen Lars Kepler (som för övrigt också avslöjades av Aftonbladet) och graffitikonstnären Banksy.

Banksy är kanske en av de mest kända exemplen på känd anonymitet, något som konstigt nog blivit både lättare och svårare i dagens sociala medievärld. 2006 skrev Banksy orden ”i framtiden kommer alla vara anonyma i 15 minuter” över en tv-skärm i en av sina konstinstallationer. Det har spekulerats mycket i vad han menade med det. Man brukar ju prata om ”fifteen minutes of fame” (15 minuters berömdhet) som definierande för vår tidsålder – där det är enkelt att snabbt bli känd och viral, men desto svårare att hålla sig kvar i rampljuset. Kanske är maskering ett sätt att hålla sig kvar längre än de där 15 minuterna – men samtidigt är det bevisligen svårt att hålla sig anonym längre än så.

Hooja är avmaskerade i offentligheten, men fortsätter göra musik och lär högst troligen dyka upp på Rockoffscenen i masker. Gott så. Men lite av förtrollningen är bruten. Man kan diskutera allmänintresse kontra vikten av konstnärlig integritet i all evighet, men någonstans där borde man också komma ihåg magin. Ibland ska saker och människor få vara hemliga och mystiska – och förbli så.

Vi får hoppas vårt eget musikexempel Durak får hålla sin skidmask på och fortsätta skapa musik och magi som tänjer på åländskheten. Det behövs artister som vågar gå utanför sin bekvämlighetszon med hjälp av anonymitet. Det borde vara konstnärens rätt.