SÖK
MENY
Den leende golfaren – en överraskande avgörande figur
När president Alexander Stubb tillsammans med hustrun Suzanne Innes-Stubb besökte Åland förra gången ringlade kön på Torget i Mariehamn lång av ålänningar som ville träffa det nybakade presidentparet för att hälsa och ta en selfie.Nu på måndag, nästan precis ett år senare, återkommer presidentparet för ett nytt besök. Den här gången har ålänningarna möjlighet att träffa en president som intagit en central position i den världspolitiska hetluften.
”Min pappa sa en gång att även om jag inte blir ett golfproffs kommer golfen att vara till nytta för mig senare i livet. Jag medger att jag inte tog någon större notis om hans ord då. Men det visade sig att han hade rätt.”
Det Stubb sa i sitt tal, på en middag för en samlad diplomatkår på presidentens slott i maj i år, hänsyftade naturligtvis på hans berömda golfspel med president Trump på dennes egen bana i Mar-a-Lago i Florida några veckor tidigare.
I Finland är ”bastudiplomati” en sedan länge bekant term. President Kekkonen lyckades i tiderna lösa många diplomatiska och säkerhetspolitiska knutar, genom att bjuda sovjetiska och andra utländska dignitärer på informella och välgörande möten i bastun vid villa Ekudden – senare fortsatte åtminstone president Ahtisaari den inslagna traditionen.
I USA är motsvarigheten ”golfdiplomati” mer utbrett – numera också på högsta politiska nivå då den inbitne golfaren Trump åter sitter vid spakarna. Det passar den utmärkte golfspelaren Stubb som handen i golfhandsken; som ung drömde han om en karriär som golfproffs. Fyra års statsvetenskapliga studier vid Furman University i South Carolina (på ett golfstipendium) borgar också för en mer eller mindre perfekt engelska och en intuitiv förförståelse för hur underliggande koder fungerar i den informella diplomatin i amerikanska sammanhang.
Den sju timmar långa golfrundan – initierad av en av Trumps närmaste män, senator Lindsey Grayham (från just South Carolina) – ledde som bekant till att Trump lånade sitt öra till Stubb, vilket i sin tur troligen bidrog till den snabba kovändningen i den amerikanska presidentens retorik i Ukraina-frågan. Den ledde också till en etablerad kontakt mellan presidenterna, som enligt uppgift håller fortsatt informell kontakt via telefonsamtal och meddelanden.
Trumps förtroende för Stubb visades också tydligt av det faktum att Stubb var den enda representanten för ett mindre land som tillsammans med president Zelenskyj och ledarna för EU, Nato och de europeiska stormakterna Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien bjöds in till mötet i Vita huset i måndags när det hölls förhandlingar om Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Att Stubb intog en central roll vittnar många fotografier från mötet om, där Stubb placerats mitt emot Trump vid bordet och flankerade Trump och Zelenskyj vid ett flertal tillfällen då man promenerade från ett rum till ett annat.
Stubbs apparition tycks välplanerad: jämfört med de andra ledarna kom den vältränade och vältrimmade Stubb (vars stora träningsintresse är väldokumenterat: utöver golfen är han en inbiten triatlet och maratonlöpare) till mötet klädd i en extravagant och till synes skräddarsydd dubbelknäppt kavaj med breda slag. Och han fick lön för mödan: då Trump, efter viss inledande förvirring, lyckades lokalisera Stubb vid bordet berömde han honom bland annat med orden: ”Du ser bättre ut än någonsin tidigare. […] Du är en ung, kraftfull man.”
Karisman, framtoningen och personligheten må vara av betydelse när det gäller relationen till Trump, men att Stubb intagit en framträdande roll på den världspolitiska scenen handlar naturligtvis i ett större sammanhang mindre om hans utseende och apparition än om hans gedigna kunskaper och erfarenheter av internationell diplomati och politik. Förutom svenska, finska och engelska talar Stubb franska och tyska flytande och har ett omfattande internationellt nätverk sedan tidigare roller som bland annat statsminister, utrikesminister, EU-parlamentariker och -tjänsteman på toppnivå, vice ordförande för Europeiska investeringsbanken och professor vid European University Institute i Florens.
Rollen som ”Trumpviskare” i kombination med den gedigna erfarenheten och välformulerade uttalanden om världsläget har gjort att Stubb på sistone uppmärksammats stort och vunnit bred respekt såväl internationellt som nationellt. I Hufvudstadsbladet (20.8) kallar USA-kännaren, forskaren och samhällsdebattören Risto E. J. Penttilä Stubbs position för ”någonting exceptionellt i Finlands historia” och menar att ”hela världen talar om honom”.
Enligt Penttilä får man gå så långt tillbaka som till Gustaf Mauritz Armfelt, som i slutet av 1700- och början av 1800-talet agerade rådgivare till såväl Gustaf III i Sverige och Alexander I i Ryssland, för att finna en statsman med lika stor betydelse i stormaktspolitiken som Stubb har i dag – vilket alltså innebär att Penttilä tillskriver honom större betydelse än exempelvis både Kekkonen och Nobels fredspristagaren Ahtisaari.
Må vara hur det vill med den saken, men faktum är att Stubb just nu intagit en mycket betydelsefull position i världspolitiken. NBC News (20.8.2025) kallade i en rubrik Stubb för ”En överraskande avgörande figur i Ukraina-förhandlingarna”, och intervjuade honom direkt efter mötet i Vita huset. Angående säkerhetsgarantier för Ukraina, en avgörande fråga i förhandlingarna, gav Stubb prov på den klarspråkighet som imponerat på omvärlden under senare tid: ”Det är vi bestämmer [över det], inte ryssarna. Så enkelt är det.”
Det är lätt att hålla med Ålands riksdagsledamot Mats Löfström som i sitt Riksdagsbrev i tidningen Åland (20.8) att Stubb och hans kontakt med Trump behövs mer än någonsin, och att ”hela Finland och Norden kan vara stolt över det jobb som Stubb och hans team gör”.
Låt oss alla hoppas att arbetet ger konkret resultat – i så fall kunde Stubb faktiskt bli aktuell för Nobels fredspris som den andra finländske presidenten på relativt kort tid.
