DELA
Foto: Läkare utan gränser/SPT
Hjälporganisationen Läkare utan gränser är just nu aktiv i flera städer i Afghanistan. I Herat är en stor del av patienterna små barn som lider av allvarlig undernäring.

De obarmhärtigas kör

Frågan om åländsk flyktingmottagning är åter uppe för diskussion. Och återigen stormar det i insändarnas och de sociala mediernas vattenglas, där ett litet antal snedseglare gör sitt bästa för att få allmänhetens sunda förnuft ur kurs. Några reflektioner:

En inofficiell förfrågan har gått ut från NTM-Centralen – den instans under Arbets- och näringsministeriet som ansvarar för Finlands flyktingmottagande – om Åland vill ta emot flyktingar från Afghanistan. I förra veckan landade propån på kommunernas bord.

Efter att media rapporterat om saken detonerade de förutsägbara handgranaterna i Facebooks myrstackar, några snabbintervjuade kommunalpolitiker lät förstå att de var tveksamma och en liten välbekant skara debattörer stämde upp gälla varningsrop om kommande sharia-lagar, gängkriminalitet och skjutningar av den sort som de föreställer sig inträffar dagligen i den av dem så omhuldade myten om Den Svenska Kollapsen.

Man kan undra var bamhärtigheten och gästfriheten mot främlingar bor hos dem som säger sig värdera kristendomen så mycket högre än andra religioner. Det är svårt att inte skämmas över trygga, välmående medborgare som sätter handen mot den egna väggen när det brinner hos grannen och säger ”Min sida är kall”. Och man kan fråga sig vad som är en politikers viktigaste uppgift: Att uttrycka vad man tror att väljarna redan tycker eller att bilda opinion för moraliskt hållbara ståndpunkter?

Men oberoende, borde inte i vart fall en enkel verklighetskontroll vara på sin plats?

 

Åland har sedan 2015 tagit emot drygt 70 flyktingar. Det är inte en siffra att vara stolt över, tvärtom. Man kan bara hoppas att de som just nu raljant och hånfullt tvinnar ihop sina stämmor till en Obarmhärtighetens Kör slipper knacka på lika stängda dörrar som flyktingar i sitt nästa liv.

Man önskar också att de drar sig till minnes vad de varnade för tidigare. Hur blev det med den våldtäktsvåg som skulle svepa över Åland om vi släppte en enda mellanösternbo över bron? Har vi fått sharialagar än i Godby? Är verkligen minareterna ett dominerande inslag i den mariehamnska stadsbilden och hur ligger det till med gängkriminaliteten och skjutningarna i Sund?

Och så har vi det där med pängarna.

 

Det stora flertalet av dem som skrämts av desinformatörerna, hatarna och trollen tror att en åländsk flyktingmottagning för med sig kostnader. ”Vi har inte råd” är en refräng som återkommer med deprimerande frekvens.

Så, för att hyfsa diskussionen: Det stämmer inte. Den flyktingmottagning som nu föreslås för Ålands del finansieras av den finländska statskassan. Alla upptänkliga kostnader ersätts. Barnomsorg, sjukvård, utkomststöd, skolplatser, samt inte minst kostnaderna för integrationsarbetet ersätts av staten, antingen direkt genom så kallad kalkylerad ersättning eller i efterhand när kommunen sökt tillbaka sina utgifter.

Och för tydlighetens skull. Samtliga sådana av kommunerna återsökta kostnader på Åland under perioden 2015–2021 har också ersatts av Arbets- och näringsministeriet – utom en, då personen ifråga redan hunnit bli finländsk medborgare.

Sammanfattningsvis: Vårt flyktingmottagande har hittills inte kostat kommunerna en cent och har inte lett till gängvåld eller talibanskolor. Däremot har landskapet fått ett oerhört värdefullt (säkerligen även monetärt) tillskott av talanger, dådkraft, berättelser, företagaranda, spetskultur och mångfald, i form av – oändligt välkomna! – nyålänningar.

 

NTM-Centralens utannonserade möjlighet om ett åländskt mottagande av ett valfritt antal nödställda människor från främmande land, med obändig livslust och framåtanda, är både moraliskt och samhällsekonomiskt ett kanonerbjudande.

Skynda att fynda, Åland.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp