Bo eller are
Det var i grannbladet jag såg det senast, men det har förekommit också hos oss. Kanske inte exakt samma ord, men samma konstruktion.
”Mariehamnsbo” stod det.
Mariehamnsbo. Få av oss tror att det betyder ett bo i Mariehamn, vi vet nog. Men vi brukar inte säga så. Vi brukar säga mariehamnare. Precis som helsingforsare, stockholmare, parisare, atenare men av någon anledning inte londonare.
De som bor i Jomala kallar vi jomal(a)bor (eller förr jomalkarlar), de i Eckerö är Eckeröbor men Hammarlandsbor känner vi inte till. Inte Saltviksbor eller Finströmsbor heller.
Varför? Varför bor det ”bor” på ett ställe och ”are” på ett annat?
Det enda riktigt logiska är ”länning”, som fogas till alla som bor i ett ”land”: hammarlänning, nylänning, gotlänning. Och islänning.
Det sistnämnda för tankarna till allt pratande och skrivande om turismstrategier, åländska sådana.
Maken, som har svårt att hålla sig på marken, var för inte så länge sen till Island. Det var ett möte som hade skjutits fram för att det inte gick att hålla som planerat i våras. När jag besökte honom i Helsingfors senast stod det en liten glasburk på skrivbordet, precis en sådan som jag har kryddor i: persillade, lammkrydda, fransk gryta och liknande blandningar.
Det här var nog ett pulver, men inte kryddor. Och så en klump, som om pulvret hade klumpat sig. Ni anar.
Visst var det sten och aska från den så illa beryktade Eyjafjallajökul. Än vet väl ingen med säkerhet hur många flygpassagerare som blev strandsatta – för kort eller längre tid – när vulkanen vaknade till liv. Men vi vet att de var väldigt många. Och att många flygbolag blev av med massor av pengar för att de inte kunde ha planen i luften. Och att många djur och människor på Island måste evakueras för att betena täcktes av aska.
Så vad gör man av eländet? Man säljer det till turister. Eller delar ut som gåva till besökare.
Finns det inget för Åland att lära av detta?
Vulkaner har vi inte, men det måste finnas annat som folk runtom i världen är förbaskade på och som vi har här.Vindkraften är aktuell just nu. Och många tycker inte alls om snurrorna (fast jag tycker de är fina). Kan man plocka ner dem i små vackra bitar, sälja dyrt och bygga Finlandskabeln för pengarna?
Eller så uppfinner vi en manick, en radarstörare, som leder alla färjor på grund och så säljer vi oljan, som sköljs upp på stränderna. Nej, det är för destruktivt.
Fiskodlingarna då. Inte avveckla utan utveckla. Låt Jussi blåsa små vackra glasburkar, lägg i en tesked av det fiskarna lämnar efter sig, skruva på locket och klistra dit etiketten: ”Köp skiten – rädda Östersjön”.
Tipset är gratis.
