SÖK
MENY
Frihandelsavtalet mellan EU och Mercosur-området hotar inte bara de småskaliga jordbruk som finns kvar i Europa – det är en fara för både folkhälsan, djurhållningen och klimatet.
Men fortfarande kan EU-parlamentet sätta stopp för överenskommelsen.
”Vi har valt rättvis handel framför tariffer och ett produktivt, långsiktigt partnerskap framför isolering”, sade EU:s president Ursula von der Leyen i lördags när hon skrev under frihandelsavtalet mellan Europa och Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Kängan till Trump var tydlig men vilseledande: avtalet mellan EU och det så kallade Mercosur- området har förhandlats fram under 25 år och har inget med dagspolitik att göra.
Däremot är avtalet hett omdebatterat inom EU, och hade inte Italien i sista ögonblicket låtit sig övertalas av specialvillkor som skydd för det egna landet hade von der Leyen inte haft något att skriva på överhuvudtaget; så stort har motståndet, anfört av Frankrike, inom EU varit mot undertecknandet.
Vadan detta motstånd? Överenskommelsen siktar ju på att under 15 års tid gradvis ta bort alla tariffer och tullar inom industri-, tjänste- och jordbrukssektorn mellan de båda blocken: rent effektivt är det som att EU begåvas med 700 miljoner nya producenter och konsumenter att handla med. Det borde vara enbart goda nyheter för ett Europa i full färd med att skilja sig från USA och komma undan handelsberoendet av Kina.
Men, nä. Avtalet för dessvärre enorma risker med sig. Det handlar framför allt om vad vi äter.
För köttflödet kommer att öka till EU från de stora gårdarna i Sydamerika – år 2040 ska importen därifrån ha ökat med 17 procent, enligt de officiella siffrorna. Här blir det tydligt varför Tyskland och Spanien stöder fördraget – bägge är folkrika länder vars befolkningar ogärna drar ner på sin kött- konsumtion. Avtalet borgar för lägre pris på både nöt- och kycklingkött.
Men europeernas hunger riskerar att försämra den redan bitvis undermåliga sydamerikanska köttproduktionen. För att möta den ökade efterfrågan kan Mercosur-länderna behöva ytterligare intensifiera sin djurhållning, med allt vad det innebär av mer snabbuppfödda djur, tilldelade allt mindre utrymme och allt sämre välfärd.
Vad det betyder för de arma djuren inses lätt. I värsta fall kan vi få se enorma transporter av levande slaktdjur över Atlanten, en hantering så vidrig att vi avsiktligt låter bli att närmare skildra den. Men frågan behöver också lyftas kring vad det innebär för vår egen hälsa, för när kor och kycklingar föds upp som ultrasnabba drivhusplantor behövs det ännu mer antibiotika och tillväxthormoner – redan stora hot mot den globala folkhälsan.
Köttet på våra tallrikar kan alltså i framtiden än mer komma att innehålla hormonrester. Och vår tids kommande jätteproblem – bakteriernas ökande antibiotikaresistens – lär bara bli värre. Även om köttet genomgår hälsokontroller vid importen, finns det en risk för att antibiotikaresistens sprids genom hela livsmedels- kedjan.
Visserligen ska avtalet innehålla regelverk som förbjuder sådan utveckling. Men det står nog klart för de flesta vem som vinner matchen när kontrollmekanismerna ställs mot förtjänsten.
Och sedan var den lilla frågan om klimatet.
Dessvärre kan den ökande efterfrågan på snabbproducerat kött i Sydamerika leda till att gräsuppfödningen av kor – så hyllad av alla aficionados av Pampas-biffar – mot- arbetas. Risken blir att lösningen kommer att stavas kraftfoder, vilket betyder ökad soja- och majsproduktion. För att stödja uppfödning av nötkreatur och andra djur, kommer efterfrågan på sådana foder att öka, vilket kan leda till ytterligare avskogning – särskilt i Amazonas, där behovet av mark för odling av soja är en stor drivkraft för skogsskövling.
Sett ur detta perspektiv blir frihandelsavtalet med Mercosur en fundamental vattendelare i frågan om vad EU vill vara: en kraft i det godas tjänst, med regelverk som begränsar marknadskrafternas rovdrift på allt ifrån livsmedelsproduktionen till unga människors sinnen? Eller ytterligare bensin på laissez-fairebrasan?
EU-presidenten skrev som sagt på frihandelsuppgörelsen under en ceremoni i Paraguays huvudstad Asunción i lördags, men loppet är ännu inte kört: EU-parlamentet måste ratificiera avtalet innan det blir giltigt. Lobbyingen är just nu intensiv inför en kommande omröstning den närmsta veckan och kanske kan fransmännen ännu ta hem matchen.
Under tiden bör man besinna att det självfallet finns en åländsk vinkel på detta: vi bebor trots allt planeten Jorden. Hoppeligen har de av oss som köper kött från någon av våra lokala producenter redan fattat sitt beslut i frågan, så att ett avtal med Sydamerika inte hotar våra grannar och gårdar; om du som läser detta fortfarande känner dig osäker så hoppas vi att du kommer till insikt.
Försök att äta etiskt – det blir bara viktigare.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
