SÖK
MENY
Tulldeklarationer är en alldeles egen åländsk sport – ett nödvändigt ont, lite som att gå till gymmet en mörk och ruskig höstkväll. Man kommer därifrån nöjd över att ha genomfört sitt pass, men med vetskapen att man måste dit igen om det alls ska blir något resultat.Och trots hjälpen från Clarence har åländska företagare många svettiga pass kvar.
Förra veckan lanserades den fria åländska portalen Clarence – ett verktyg för ankomstregistrering och förtullning av nationell import. Landskapsregeringen har beställt verktyget av Consilia, som hanterar det via Ålands näringsliv. Där härbärgerar skattegränskontoret, som delfinansieras av rederierna.
Det var därmed ganska många som var med och visade upp sig i det trevliga sammanhanget ”Åland, vi har ett resultat”.
Den stora tidsbesparingen ligger i att kunna göra steg 2, förtullningen, direkt i Clarence genom ett knapptryck. Clarence hjälper också till att rensa och navigera i djungeln av tullkoder och förenklar hela kontaktytan med Tullen.
Ambitionen har sedan start varit att gå vidare med en utvidgning mot Sverige.
Det är inte lika säkert i nuläget. Först ska användningen gentemot Finland utvärderas, innan något beslut kan tas om utvidgning – och man uppmuntrar istället åländska företag att ta sina importvaror från andra EU-länder via en adress på fastlandet. Om tillräckligt många gör det, så kanske Åland slipper krångla med Sveriges tullsystem.
I vintras fanns också förslaget att skapa ett åländskt handelshus, genom att landskapet upphandlar en fri terminaltjänst på fastlandet. Nu hänvisas man istället till egna eller befintliga lösningar, det vill säga de som främst Åland Post eller Transmar erbjuder mot en avgift.
En smidig lösning kan tyckas, att istället låta marknaden ta ansvaret. Men också en nedgradering och fördyring.
Intresset verkar ännu trevande. En snabb rundringning visar dels att Clarence redan har åländska släktingar. Åländska företag med lite mer resurser har antingen en större kedja i ryggen som hjälper till eller så har de redan satt upp ett eget system som klarar ungefär samma saker, dessutom åt både finskt, svenskt och annat EU-håll. Ett Clarence 2.0 alltså.
Dels så har man i flera fall redan valt att ta logistiken via Finland när möjligheten finns. Till exempel åländska Elgiganten som tillhör den svenska sidan, men vars varor skickas med Gigantti-leveranserna från Sverige.
Den samordningen är svårare att uppnå för den som har en stor mängd försändelser från olika håll.
Notera också att även om det är lättare att tulldeklarera gentemot Finland, så måste varje lokal importör ändå redovisa leveransen till Finland, innan den går vidare till Åland. Här tillkommer alltså nya och märkbara avgifter och troligen förlängda leveranstider.
Att primärt – och av bekvämlighet – endast gå in för den finska kroken i tullhantering och logistik motiveras också av att importhandeln i dag är klart störst från Finland. Lika klar tvåa är dock Sverige, som dominerar de 311 miljoner euro som utrikesimporten uppgick till i fjol.
Bara av ovanstående exempel anar man att det finns flera skäl att sortera i importsiffrorna. Volymerna är till exempel väldigt stora inom dagligvaruhandeln.
Det är stödbehoven hos de mindre åländska bolag, som blir kvar först när dessa räknas bort, som bör räknas först. De större bolagen har mer övergripande behov, som de undrar om landskapsregeringen någonsin kommer lösa.
I skrivande stund frågar även Ålands radio åländska företagare om deras erfarenheter av Clarence – som är positiva, men man efterlyser ett stöd mot Sverige.
Det blir inte lättare. Skärpta krav på exportdeklarationer på svenska sidan har komplicerat det uppdaterade tullsystemet sedan ett år tillbaka, och på måndagen meddelade även finska Tullen att man gör likadant, undantagsreglerna försvinner i exportdeklarationerna 15 december.
En sista tanke skänks till alla privatkunder som beställer varor utifrån. Tills vidare kan ni mest hoppas på att hanteringen på Åland går smidigt. Det finns lite för många exempel på att den sista – åländska – milen tar allra längst tid för en leverans.
