”Vi har alla samma fotografier i albumen”
Erica Pettersson har fotograferat sig själv i samma miljöer, samma kläder och med samma kroppspråk som släktingarna i familjealbumen.
– Jag har levt mig in i deras roller och tid. Alla bilder är konstruerade, både de som är tagna för trettio år sedan och de som tas nu.
Utställare: Erica Pettersson
Utställningens namn: Verkligheter
Vernissage: 3 maj klockan 18-20.00
Plats: Galleri Skarpans
Teknik: Foto
Kan du berätta kort om utställningen:
– Jag har utgått från familjefotografier, jag har länge fascinerats av dem och gjorde också mitt examensarbete på samma tema. Jag har iscensatt fotografier som jag hittat i familjealbumen genom att fotografera mig själv i samma miljö och med samma kläder som det äldre fotot. Det finns en originalbild bakom alla foton på utställningen. Till exempel finns en bild på mormor som skidar. Den tröja hon hade på sig då, 1970, fanns kvar. Luftmadrassen som finns på en bild fanns också kvar, jag blev överlycklig då jag hittade den och den fortfarande gick att pumpa upp.
Det är alltså självporträtt?
– Det är jag som finns på alla bilder i utställningen. Men jag har försökt se ut som personerna på de ursprungliga bilderna. Jag har levt mig in i deras roller och tid.
Hur var det att ställa sig i sina äldre släktingars skor?
– Då man ser på sina familjefoton tenderar man ju alltid se efter likheter. Då jag skulle föreställa min farmor på ett av fotografierna märkte jag att allt i hennes rörelsemönster och minspel kom väldigt naturligt för mig. Den bilden satt direkt, medan jag kanske tagit trehundra bilder med de andra motiven.
Varför fascineras du av familjefotografier?
– Jag började med att titta igenom mina egna album, sen såg jag i min sambos familjalbum och märkte att fotografierna i princip är de samma. Vi har alla bilden av då vi sitter i pappas famn på en traktor, till exempel. Allt är konstruerat. Vi gör oss till och skapar vår egen verklighet då vi fotograferas eller fotograferar. Både fotografen och modellen gör ett val och vi sparar bara de glada bilderna. Vi väljer vilka minnen vi vill spara. Allt är fejk, men det är inte något negativt. Det är bara så det är.
Hur har du valt vilka bilder du vill fotografera på nytt?
– Det har handlat om praktiska omständigheter: en person bör finnas på bilden och jag bör ha tillgång till den miljö som finns på fotografiet. Det finns en del detektivarbete bakom varje bild och det har varit en otrolig glädje då jag hittat rätt rekvisita i uthusen eller på Emmaus. En del saker har jag sytt för att det ska fungera.
