”Stormskärs Maja” en framgång
Musikteatern ”Stormskärs Maja” hade Ålandspremiär på Stadshusscenen i Mariehamn med Teaterföreningen på fredag kväll. För regin står Robert Liewendahl och för sånginstuderingen Catherine Frisk Grönberg. I huvudrollerna som Maja och Janne ses Sara Henriksson och Anders Sims. (bilden)
Det har gått sexton år sedan Jussi Helminens dramatisering av Anni Blomqvists romansvit om Stormskärs Maja med musik av ”Matti Puurtinen” hade scenpremiär på Tamepereen Työväen Teatteri i Tammerfors. Där gick den för utsålda hus i två säsonger. Sedan dess har den med framgång spelats på snart sagt alla fasta scener runt om i landet och på många amatörscener därtill. På svenska har den funnits i Jan Lindroos översättning som Raseborgs sommarteater i Västnyland gav sommaren 1994.
Jag föreställer mig att det också på Åland funnits ett slags beställning på en scenversion allt sedan böckerna kom ut och åtminstone sedan Åke Lindman gjorde sin populära tv-serie. Nu är cirkeln på något sätt sluten genom att musikteaterversionen sätts upp också på Åland. Och mottagandet visar att berättelsen om Majas och Jannes strävsamma liv på Stormskäret är lätt att ta till sig. Teaterföreningens uppsättning i Robert Liewendahls regi har också den goda förutsättningar att bli en publiksuccé. Det skulle inte förvåna om de från början inprickade speldagarna blir för få.
Fungerar väl
Att få detta skärgårdsdrama med över trettio aktörer att rymmas på stadshusscenen har förstås varit en utmaning, men på det stora hela fungerar det förvånansvärt bra. Scenlösningen är enkel och robust och aktörerna själva plockar fram och städar undan vart efter spelet flyter fram.
En dramatisering som ges formen av ett sångspel blir nästan med nödvändighet uppbyggt som en räcka av tablåer. Det ger kanske en viss brist på dynamik, men i det här fallet fungerar det nog ganska väl eftersom man kan förmoda att många vill se hur grundberättelsen återspeglas i scenversionen. Robert Liewendahl lyckas väl med att hålla styrsel på alltsammans och undvika överspel.
Musiken bär
Som sig bör i ett sångspel bärs föreställningen av musiken. Glömmer man för en stund Lasse Mårtensons toner från filmversionen så kan man fullt ut njuta av Matti Puurtinens välfungerande kompositioner. Att den här amatörensemblen lyckas så väl med sånginslagen, både soloprestationer och köravsnitt är Catherine Frisk Grönbergs förtjänst. Man anar ett gediget arbete med instuderingen bakom. Den ackompanjerande trion med John-Adam Sjölund som kapellmästare lyckas också väl spelet igenom även om det nog skulle ha suttit bra med riktiga stråkar i stället för synth till bröllopståget.
Goda rollprestationer
Hela ensemblen av aktörer gör också väl ifrån sig föreställningen igenom. Alldeles särskilt måste man dock nämna huvudrollsinnehavarna. Sara Henriksson, som Maja, både sjunger och agerar på ett mycket imponerande sätt. Det samma gäller även Anders Sims. Väl förmår de två gestalta kontrasten mellan den trygga Janne och den mera osäkra Maja som har så lätt att oroa sig. En viktig roll har också Ann-Christine Schåman som Gammelmaja, den närvarande men egentligen osynliga berättaren och ledsagaren som talar med och till Maja föreställningen igenom. Trygg i sin roll som Vallborggummor är också Britt-Marie Sjöström-Kärki. En särksild eloge bör också ges ungdomarna i den växande barnaskaran på Stormskäret.
Med långa stående applåder tackade publiken teaterensemblen. Välförtjänt!
