DELA

Stor bredd på jazzfestens final

Alandia jazz lördagsprogram på Bastun bjöd på allt från lugna standards till storslagen jazzfunk, framförd av allt från karismatiska duor till kostymklädda oktetter.
Först ut på scen var Fredrik Erlandsson Trio, bestående av Erlandsson själv på trumpet, Lars Ekman på bas och Simon Berggren på piano.
Trion, som lyckades generera ett förbluffande sväng trots avsaknad av trummis, levererade både bekanta och obekanta jazzmelodier med pondus och känsla. I repertoaren fanns välkända jazzlåtar som ”You Stepped Out of a Dream” och ”Stella by Starlight”, men även Erlandssons egna kompositioner som ”Boston Bernie” och ”Kjells låt”, båda skrivna till vänner.


Titanic
Det kanske mest oväntade inslaget var den gamla hiten ”My Heart Will Go On” från filmen Titanic, som trion valt att tolka i en soft bossanovastil. Enligt Erlandsson själv så var det just för att han så innerligt avskydde låten i fråga, som han sett det som en utmaning att försöka stuva om den och se vad den kunde bringa i en ny tappning. Och visst, med sordin på trumpeten, ett skönt stadigt bossakomp i trummorna och ett antal ackordfärgningar och harmoniförändringar skötte sig Céline Dions gamla powerballad alldeles hyfsat som en jazzlåt, kanske till och med att föredra framför originalet.


Stämningsfullt
Johanna Grüssner och den svenske gitarristen Erik Söderlind började sitt set med att servera en handfull stämningsfulla standards, däribland ”Honeysuckle Rose”, Antonio Carlos Jobims ”Gingi”, ”All the Things You Are” och ”My One and Only Love”.
Grüssners mjuka röst och Söderlinds säkra och känsliga gitarrspel gav styckena en lekande karaktär, och duons påtagbara spelglädje och goda samspel skapade en intim stämning i den lilla lokalen. Som kontrast till de lugna låtvalen spelade duon även ett par nummer med full sättning, där de bjöd upp basisten Alexander Walldén och trummisen Anton Davidsson på scen.


Tungt groove
I bluesen ”Black Coffee”, där Grüssner själv satte sig bakom pianot, fick man med kompets tunga groove och gitarrens klassiska blueschops en välbehövd motvikt till det tidigare så skira och känsliga. Johanna visade upp sitt stora register med en bluesigare, råare fullröst som jag personligen uppskattar när hon plockar fram, då hon har så uppenbart god kontroll över även denna teknik. Med fullband gjordes även låtarna ”Alone Together” och Chick Coreas ”You’re Everything”.
Duon avslutade sitt set med balladen ”Body and Soul” – för nostalgins skull, sade Johanna, som delgav publiken att hon sjungit just den låten sist hon stod på Bastuns scen, ett par decennier tidigare…


Självlysande
Kvällens – tillika festivalens – sista band på scen var det imponerande svenska åttamannabandet The Quiet Night Orchestra. Med slagverk, blåssektion och en sångerska som skulle ha varit självlysande även om hennes klänning inte hade varit gyllene, fyllde oktetten varje vrå av lilla Bastun med eldiga rytmer från sin debutplatta ”Chapter One”. Trots bandets storlek och en ständigt tät ljudmatta var styckena varsamt arrangerade och tillräckligt avskalade för att ge varje komponent ett betydande utrymme – inte en blåsinsats gick en förbi.
Öppningsnumret ”Swell” talade för sig själv, med ett stadigt slagverksgroove och en upprepande basgång som sångmelodin klättrade längs, sakta crescenderande som en våg. Bandets trombonist och huvudsaklige låtskrivare Peter Fredrikssons kompositioner är snyggt genomarbetade i en personlig stil, som svängiga ”Movin’”, vackra ”Sundays” eller extranumret ”The Path”.


Glädjefyllt
Sångerskan Sofie Norlings röst, först stadig och rak utan märkbart vibrato, har en tilltalande soulfärg som främst kom till sin rätt i hennes egenskrivna låt ”Falling for You”, där både sång och komp har en tydlig dragning mot funk. Hennes röstkvalitet och bandets sparsmakade arrangemang är något som vid en genomlyssning av deras skiva kan ge ett lite svalt och anonymt intryck (eller också en känsla av en Koop-kopia), men vid en livespelning låter QNO allt annat än slätt. Glädjefyllt och oerhört medryckande avslutade de årets Alandia Jazz med storslagen stil.

Sofia Chanfreau