Rasrisk i mellandagarna
Inga covers. Bara egen hård rock på svenska.
Det gäller för åländsk-svenska Rasrisk som gör sin livedebut i kväll.
Rykten har gått om att Rasrisk är en Limelight-återförening. Gitarristen Robert Jansson understryker att det inte är så. Men han, trummisen Olle Sjöstrand och basisten Kaj Sundström var med i originaluppsättningen av Limelight som debuterade på Bastun i mitten av åttiotalet.
– Vi kommer faktiskt att spela en låt som vi gjorde redan på den spelningen, men det blir med svensk text.
Repertoaren är betydligt tyngre än Limelights melodiska hårdrock, säger Olle Sjöstrand.
Sångaren Kristian Metsälä har gjort demos under namnet Rasrisk som bandet arrangerat för den här lineupen. Metsälä är ett relativt nytt namn i åländska rockkretsar. Han har sina rötter i Norrland och hade bott sex år i Stockholm innan han flyttade hit för tre år sen.
– Det började med att jag sprang på min ungdomskärlek som hade bosatt sig här på Åland. Jag pendlade ett antal år, vi fick barn, och sen blev det permanent boende här.
Borde den genomsnittliga musiklyssnaren känna igen dig?
– Nja. Jag hade en liten hype på gång med bandet Belladonna. Sen fick vi problem med vårt management. Det fanns olika åsikter om var krutet skulle läggas och till sist försvann gnistan.
Vad är Rasrisk?
– Det projektet inleddes 2007. Namnet passade för det handlade mycket om att marken inte är kvar under fötterna eller att man inte vet hur man ska komma dit man vill. Musiken har alltid varit rockig. På nittiotalet var jag diskjockey ett antal år så jag kan alla eurodiscorapdängorna. Det bor en eurodiscofan i varje hårdrockare.
Hur hittade du åländska musiker?
– När det blev läge att flytta hit hörde jag mig för på olika communities och internetbaserade medier. Olle hörde av sig och jag provsjöng i hans coverband men det föll mig inte i smaken. Det kändes som om jag hade horat färdigt i den genren. Jag sjöng i ett kompetent coverband i många år. De blev väldigt mycket spelande och litet kreativitet.
Hur var övergången till svenska texter?
– Förbannat komplicerad. Man hamnar i ett winnerbäckskt rimlexikontvång. Det blir mer intimt på svenska. På engelska kommer man undan med att säga ingenting.
Vart är Rasrisk på väg?
– Vi gör det här för att det är roligt och om det leder nånstans så är det bra. Det gamla Rasrisk var ganska keyboardddominerat men det verkar vara mer än lögn i helvete att hitta en keyboardist här. Jag är en värdelös gitarrist så nu kör vi som powertrio med sång. Men det fattas litet ibland.
Det nya bandet har inte gjort några studioinspelningar. Fem gamla Rasrisklåtar finns på Myspace.
Rasrisk spelar på Bastun den 27 december. Kvällen delas med det åländska coverbandet Licks Of Legacy.
