Nesser håller spänningen uppe
Att skriva en kriminalroman där spänningen hålls uppe och sakta växer trots att något mord ännu inte inträffat när man nått halvvägs är en konst. Att Håkan Nesser behärskar den konsten har han visat många gånger tidgare, också i de två föregående böckerna om kriminalkommissarie Gunnar Barbarottis arbete i den fiktiva västsvenska staden Kymlinge.
Håkan Nesser bygger upp fullödiga berättelser i berättelsen, tecknar miljöer, fogar bit till bit. Läsaren är naturligtvis medveten om att något förskräckligt så småningom kommer att inträffa men man kan bara gissa vad det skall bli och ofta kommer upplösningen överraskande.
Livserfarenhet
Unga deckarförfattare – och det finns ju en uppsjö av sådana i dag – tvingas satsa på omedelbar action eftersom de saknar den livserfarenhet som behövs för att skapa verkligt intressanta karaktärer och samhällsteckningar. Håkan Nesser har varit med ett tag och behöver inte låta allt ramla in i första kapitlet. Hans språk är rikt och han förstår att hålla läsaren fången under berättelsens gång.
I ”Berättelse om herr Roos” får vi möta Ante Valdemar Roos, snart 60. En omgift man som lever ett – av alla omvittnat – ganska grått och initiativlöst liv med sin fru och sina styvdöttrar. Så vinner han på den stryktipsrad som han ärvde av sin – alltför tidigt genom självmord bortgångne – far och besluter sig för att fånga dagen utgående från något som han hörde fadern säga när han en gång gick med honom i skogen: ”Det blir aldrig bättre än såhär”.
Utan att berätta det för någon säger han upp sig från sitt kontorsjobb på en fabrik som bland annat tillverkar termosar. Han köper i hemlighet ett torp dit han åker varje vardag när familjen tror att han är på jobbet.
Med värme
I torpet får han påhälsning av Anna, en flicka på rymmen från ett behandlingshem, missförstådd också hon. Med stor värme berättar författaren om mötet mellan dessa själar, både mycket lika och mycket olika. Och det som sedan skall och måste inträffa, måste spräcka idyllen blir ännu mera hotfullt. Bättre än så här kunde det aldrig tillåtas bli.
Just så, tänker man sedan när man slår igen boken efter 510 sidor och alla bitar har fallit på plats.
”Berättelse om herr Roos” fogar sig på ett naturligt sätt till de tidgare ”Människa utan hund” och ”En helt annan historia”. Håkan Nesser lär ha lovat skriva fyra böcker med kommissarie Barbarotti. Vi har alltså ännu en att se fram emot. Åtminstone, är det väl säkrast att tillägga,.
