Klassisk sång, akustisk gitarr, dans och en berättelse av det inte allra lättaste slaget. Låter det som barnteater? Kanske inte, men det fungerar. Både för barnen och de vuxna, skriver Nyans recensent om ”Månspinnerskorna” med Inrid Falk, sång, Mårten falk, gitarr och Kristel Köiva, dans, som gavs i stadsbiblioteket i Mariehamn i söndags. I kväll ges föreställningen på Kökar.

 

 Kanske är det ärligheten i anslaget som skapar den omedelbara kontakten. Trion bjuder inte på något publikfrieri, men skapar snabbt en stämning som bjuder till lugn med engagemang.

Historien handlar om pojken Solisinn, som föds som barn nummer 13 i en fattig familj. Han drömmer om en gitarr. På marknaden köper han en för sin enda silverpeng, men den har strängar som inte fungerar och inte går att fästa hur Solisinn än försöker. På klassiskt sagomaner drar han ut i världen för att söka efter Månspinnerskorna som kan ge honom de rätta strängarna. Han kommer till en dal där alla arbetar hårt, är rika men ingen är glad. Dalen är förtrollad, man har inga nöjen, ingen fritid och ingen musik. Förtrollningen bryts endast om prinsessan Sorgesam fås att dansa. Utan att avslöja mer, hittar pojken till slut Månspinnerskorna (Ingrid Falk och Kristel Köiva klädda i tjusiga vita klänningar med svepande ärmar) och får strängarna till sin magiska gitarr. Livet blir åter en dans och även prinsessan dansar. Hon fäller sin svarta mantel och dansar i röd klänning. Barnen i publiken bjuds också in till dans.
Det tar inte många sekunder förrän scenen är full av snurrande och skuttande barn. Så avslutas föreställningen i en fest.


Vilsamt
Med enkel scenografi och klädbyten som markerar rollfigur, blir 3-mannagruppen en hel ensemble. Ljudeffekterna skapas av Mårten Falks osträngade gitarr, en cabasa, ljud med mun och kropp – där publiken bjuds in att delta: vi blir vind, knarr, klapp…. Vi deltar också i sången med vanliga barnsånger som vävdes in i berättelsen: Lunka på, Blinka lilla stjärna, Imse vimse spindel.
Ingrid Falk har gjort nya sångtexter till engelsk renässansmusik, norsk och svensk folkmusik och gitarrmusik av Garcia Lorca. Hon sjunger i ett tonläge som ligger nära barnens ljusa stämmor. Mårten Falk är en sann gitarrvirtuos och Kristel Köiva utnyttjar väl det lilla utrymmet till att uttrycka handlingen visuellt med sin viga dansarkropp.
Idag bjuds barn oftast på ”tjosan hejsan” med hurtighet, häftigt ös, mycket ljud och hårda klanger – och gärna något monster. Det kändes mycket vilsamt med en historia med djup, skön musik och professionellt kunnande. Det skapade magi och rentav salighet – som en i vuxen i publiken uttryckte det. Föreställningen inleddes och avslutades med kanon-sången Sumer is icumen in (Sommaren har kommit) från 1200-talet.
Och visst kändes den som en gnutta sommar och sol i vinterkylan. Sol i sinn.

LENA JOHANNA SVARTSTRÖM