Många skratt på Högtomt
Det kan sägas med det samma. Alla ni som såg den senaste revyn på Högtomt, Revysåp(p)an, och som gillade den – ni kan lugnt åka till Högtomt i år igen och se Revybryggan.
Ni får en helkväll i Saltvik. Ni får skratta ungefär lika mycket som då och ni får möta era favoriter på Högtomts scen – Diana Lindman och Kecke Lindblom. De båda behöver bara visa sig för att stämningen ska skruvas upp ett par grader och många ”provskrattar” lite på förhand innan de ens hunnit säga sin första replik.
Det är en prestation i sig att Saltviks ungdomsförening lyckats hålla liv i sin revytradition som onekligen kräver mycket tid och engagemang av de inblandade, att man lyckas hitta nya käcka förmågor varje gång, att man engagerar ungdomar som dirigerar bilister och som tar emot jackor och andra som kokar kaffe och bakar bullar. Att man har ett gemensamt projekt att samlas kring måste helt enkelt vara en stor social tillgång för bygden.
Att man sedan har de två ”revyrävarna” Diana Lindman och Kenneth ”Kecke” Lindblom som kan bära en stor del av ansvaret på sina axlar och som förmodligen inspirerar och stödjer de nya är säkert närmast ovärderligt i sammanhanget. Och det finns även mycket goda bisittare i Viveca Karlsson och Gun Lindman som båda har fler än ett uttryckssätt på scenen.
Härliga kor
Revygänget har inte sparat på krutet. De bjuder på 25 nummer – en lagom blandning av sånger, ofta med bra texter, och sketcher.
En av pärlorna i den första akten är de bedårande kossorna i fina dräkter – Pernilla Gabrielsson och Viveca Karlsson och förmodligen två till som agerar bakben. De är på rymmen men efter en tid i friheten börjar de längta hem, speciellt när det börja suga i ensilagetarmen. Men innan dess har de hunnit kasta lystna blickar på Salméns biffkor och förundrat sig över en nybyggd kotunnel, bland en del annat.
I den andra akten får man bland annat möta Harry Boy, en självsäker kille som har vissa likheter med Harry Jansson i Ålands framtid och som käckt spelas av unge Oscar Eliasson.
Här dyker också ”gotländskan” Gun Lindman upp. Hon är på kommunrunda och bjuds överallt på Ålandspannkaka av välvilliga värdar. Till slut spyr hon nästan åt eländet och tycker att en kommun vore en bra idé även för Åland.
Rondell-Runar
Vad vore en revy i Saltvik utan bygdens egen son rondell-Runar och han dyker upp i andra akten (Kecke Lindblom) och lockar till många skratt när han myndigt och bestämt inviger ”Runars lilla runda” – en liten och mycket trafiksäker rondell.
Ute i den stora underhållningsvärlden är man snabb med att producera en efterföljare om den första filmen gått bra, det må sen handla om hajar, krokodiljägare eller päron till farsor. I östra Saltvik har man kopierat det konceptet.
I Revysåp(p)an skrattades det kanske mest åt Kecke och Diana som möttes i den nyöppnade sexbutiken och i årets revy kommer de tillbaka. Kecke i samma glänsande kostym med guldkedjor och lagom cool stil och Diana som den präktiga damen som numera skaffat sig en yngre karl. Skrattsalvorna stiger mot Högtomts tak när hon visar upp honom, ”ett riktigt kex”.
Visst finns det nummer som inte kommer igång, som går på tomgång och som slutar i tomma intet, men som helhet fungerar Revybryggan bra. Scenografin är fyndig och passar till alla nummer. Att man sedan utnyttjar scenen utöver dess breddar när man ror framför den är ett roligt inslag i sig men går inte helt fram för dem som sitter längre bak.
Koreografin är ny för året och har betonats i många sammanhang. För det mesta lyfter den mer än den stör och här har man gjort klokt i att lyfta fram de unga – de mycket frejdiga och glittrande glada förmågorna – i första ledet.
