DELA

Lättsam Wienerstämning i Alandica

Lättsam Wienerstämning fann Nyans recensent när Åbo filharmoniska orkester med Dan Karlström och Lisa Fornhammar (bilden) som solister.


En tämligen grå-vitsilvrig publik fyller en stor del av parketten i Alandicas konsertsal. Fler hade rymts in, men kanske biljetter på 26 euro närmar sig smärtgränsen, även om överskottet går till Röda korset.
Dirigenten Ralf Kircher haltar in, dock inte på grund av ålderskrämpor; han har ena foten i paket. Energiskt slår han in orkestern och vi får njuta av förspelet till tredje akten ur Wagners Lohengrin. Långsmala Kircher har under kvällen flera roller – dels är han en uttrycksfull dirigent, som dirigerar hela programmet utantill, tidvis med väderkvarnsliknande stora rörelser, ibland dansande på ett ben, dels är han kompositör till två nummer och sist men inte minst är han underhållande konferencier som på skorrande ”wiener-engelska” berättar de mest halsbrytande, personligt hållna anekdoter om kompositörer och musikstycken.


Röda nejlikor
Kirchers sympatiska och starka framtoning gjorde nog att de alldeles utmärkta sångsolisterna Dan Karlström och Lisa Fornhammar hamnade lite i skuggan. Båda har något metalliska, välklingande röster som de tekniskt behärskar i alla tonlägen. Karlström charmade publiken i sitt inledande nummer med att kasta ut röda nejlikor i publiken. Jag väntade mig ändå lite mera teatraliskt utspel i de romantiskt hållna operettpärlorna av båda två.


Fin orkesterklang
Orkestern hade jag gärna hört ännu mer av. Klangen var fin och jag drömde under kvällen om att få höra den i en lite annan sorts repertoar. Nu fick den visa framfötterna i Joseph Strauss Ferienreisen (semesterresa) – ett underhållande stycke också för orkestermedlemmarna som fick sjunga – Korngolds förspel till filmen Captain Blood och i Brahms Ungerska dans.
Kirchers eget musikstycke Killing Fields (dödsfälten), baserad på en Bosnisk folkvisa, var klangmässigt intressant med spänningsskapande korta stråk och bleckblåsets hotfulla ton. Stycket rörde sig i impressionistiska marker. Den andra kompositionen var en lite smörig popballad Zum neuen Stern (till den nya stjärnan) med en mycket vacker text.


Lödig underhållning
Vi bjöds på lödig underhållning med markiser, rosor, bal och läppar att kyssa. Lite oväntat visade det sig i läsningen av programbladet att både Fornhammar och Kircher sysslat mycket med modern musik. Det vill jag personligen gärna höra mer av. Jag önskar sångare, orkester och dirigent välkomna åter.
Det hördes många uppskattande kommentarer i foajén i väntan på kapporna.

kultur@nyan.ax

Foto: FREDRIK TÖRNROOS