Kusligt på Kastelholms slott
Premiären av ”Skuggornas slott” blev en kuslig historia. Spökgestalterna kunde stundom knappt urskiljas i de mörka slottskamrarna vars enda ljuskällor var facklor och levande ljus och ljudeffekterna från regnet förstärkte den kusliga känslan som Kappsäcksteatern lyckats väldigt väl med att få fram.
Totalt sexton unga spöken huserar på slottet under föreställningarna och man får faktiskt en känsla av att det dyker upp spöken i alla vrår. De suckar, stönar och skriker till ibland, de rör sig som zombier, de spelar spöklig musik på cello och blockflöjt, de dansar och sjunger, de dricker blod och jo, de är rätt läskiga. När man går den vandrande teatern runt slottet har man ingen aning om vad som väntar efter nästa mur och den som sett skräckfilm vet att det är just det man tror kan hända som är det mest skrämmande.
Tre barn finns också i spökskaran och de är läskigast av alla. De är iklädda vanliga barnkläder till skillnad från vuxenspökena som alla har på sig svarta trikåer och ser rätt likadana ut; inte som människor som dött och blivit kvar i form av spöken utan mera som något slags spökplumpsgestalter.
Speciellt flickspöket, spelat av Ping Moon-Wallén, får det att gå kalla kårar utmed ryggraden när hon tyst rör sig bland publiken och ibland bara tyst ställer sig framför någon och stirrar.
Någon vit fru finns inte i den här versionen av spökvandring men syns inte Erik XIV:s ansikte skymta till där uppe i Kuretornets fönsternisch?
Totalt ges ”Skuggornas slott” i tio föreställningar. Varje kväll till och med 6 augusti och därefter 9 och 10 augusti. Några fler ljuskällor kommer det också att finnas i följande föreställningar, åtminstone under mulna, regniga kvällar, lovar Synnöve Westerberg.
Läs mer i papperstidningen!
