Gravgården får liv
Kan man göra annat än älska en bok som gör en gravgård levande?
Det handlar om nyutkomna ”Ljus över gravgården i Mariehamn” av Folke Wickström och Jerker Örjans.
Att gå på en gravgård och läsa på gravstenarna är meditativt. De vackra namnen, de korta eller långa liven, de vackra minnesorden och stenarna. Eller en sned, mossbelupen sten där namnet inte längre går att urskilja. Vad har hänt? Är släkten utdöd? Utvandrad?
Wickström och Jerker Örjans ger gravarna på Mariehamns gravgård liv och ett förflutet. Vi får veta vilka som ligger begravda på Mariehamns gravgård och vilka som inte ligger där. Vi får också veta varför gravstenarna ser ut som de gör och var det finns liknande gravar och gravstenar.
Gravgården är en viktig del av en stads historia. Det blir oundvikligen en berättelse om de som hade pengar och inflytande. Här kan man se hur värderingar och samhällsskick ändras genom åren. Från de pampiga gravmonumenten för de rika till dagens system med lika stora gravar för hög som låg.
Boken inleds med historik om hur gravgården i Mariehamn kom till. Wickström och Örjans berättar också om några av de mest anlitade stenhuggarna. Men det mest intressanta är ändå berättelserna om de enskilda gravarna. Många gravar är bara gravar för rika människor, men där finns också gravar med en tragisk historia, som ”Kärleksgraven”.
Läs mer i papperstidningen eller E-Nyan!
Nina Smeds
