Finstämd jazzkväll i kyrkan
Det är stämningsfull kväll med snö och tända ljus, och inne i kyrkan har man samlats för att lyssna till Sofia Finnilä och Henrik Mossbergs Trio; ensemblen är sammanförd för första gången just för detta framträdande i S:t Görans kyrka.
Det var en hel del sommarrepertoar på programmet, trots årstiden, med mycket nordisk jazz och några standards; jazz som kan muntra upp en vinterkväll i kyrka.
Det är tyvärr glest med folk.
Personlig stil
Konserten inleds med en komposition av Finnilä, ”Elsas vals”; det är en lugn inledning som gungar fram i takt med mörkret. Den lågmälda jazzresan har börjat med varma klanger och traditionella harmonier.
Sofia Finnilä har en personlig sångstil, som passar bra till standardrepertoaren eller till evergreens; och hon skriver lyrisk musik. Det är ett enkelt koncept med många durackord och ingen egentlig musikalisk problemlösning. Sången är hjärtlig.
Henrik Mossberg, en flitig jazzmusiker, arrangör och pianist, ses här med Matz Nilsson, bas och Magnus Boqvist, trummor.
Fina arrangemang
Det är fortsättningsvis fina arrangemang med en avslappnad stil, där man lutar sig tillbaka mot bänken och en varm bris från havet blåser genom håret. Det är en glad sångerska och en sorglös musik mestadels. Till exempel den vackra jazzballaden ”Jangs ord” glöder.
Henrik Mossberg med följe spelar förstås på gott humör, som gamla veteraner spelar jazz spelar kompbandet ikväll, med jazz i varje fiber. Något förutsägbart och lätt enformigt kanhända, men är något fel med det?
Energi och glädje
Men även en lugn och finstämd kväll kan man få höra annat än lugna ballader. Kvällens höjdpunkt blir två kompositioner av Mossberg själv, ”Kärleken” och ”Sommarregn”, vilka sprudlar av energi och glädje; fartfyllt och uppiggande. Och även om några repetitioner till kanske inte hade skadat är det som en infusion av starka vitaminer.
Det är en tillställning som förefaller vara alldeles lagom mycket jazz, även om det ibland stampar på stället. Vissa stämmor hörs lite otydligt. Men bortsett från nyanser som slukas här och där, så är det en jazz som man inte klagar på. Lämplig för en vinterpublik som vill slinka in och ut ur kyrkan med harmlöst sinne.
