En enastående föreställning
I fjol kändes uppsättningen Syrakusas öga otroligt aktuell med anledning av att Donald Trump blev vald till USA:s president och hans märkliga kvinnosyn kom fram på olika sätt.
I år med metoo-uppropet och tusentals och åter tusentals berättelser om förtryck, sexuella övergrepp och trakasserier mot kvinnor som fond är Syrakusas öga, som spelades på Alandica i lördags, mer aktuell än någonsin.
Jag har blivit blödig på gamla dar, men det räcker med att ridån går upp i första akten och de första tonerna hörs så öppnas tårkanalerna.
Min kropp är min och min själ är fri ber den unga Lucia, Crina Roman och underbara Ann-Irene Dahlgren som Lucias mamma sjunger att hon vill värna henne, skydda henne. Dahlgren får sjunga många tacksamma klassiska sångpärlor i uppsättningen och hon gör det bedårande vackert utan darr på ribban
Denna helgonberättelse är som de grekiska tragedierna. Vi vet hur det kommer att sluta och vi ser det komma.. Tårarna rinner när jag tänker på alla flickor, alla kvinnor genom årtusenden som inte fått bestämma över sina kroppar eller sina liv.
Nicklas Lantz gör en magnifik roll som ståthållaren Paschasius och får sjunga de mer rockiga låtarna. Leonard Brändström som Lucias fästman Acheros visar vilket fantastiskt fullblodsproffs han är som musikalartist och en sån röst! Han vore verkligen förtjänst av ett stort genombrott.
Med små medel avtäcker Isabella Grüssner-Sarlings manus de infernaliska patriarkala mönster som förtryckt kvinnor i alla tider.
Den enastående föreställningen fick stående ovationer och något av den mest påtagliga och varma publikreaktion jag varit med om i Alandica, det var det värt, tack!
Läs hela recensionen i måndagens Nya Åland!
