Du luktar lite konstigt ur munnen
Hon håller mitt ansikte mellan sina händer och ser mig djupt i ögonen. Hon synar mina anletsdrag, hennes andedräkt är varm och behaglig och ett välbekant pirr börjar göra sig påmint i nedre magen. ”Åhå, nu tänker hon ge mig en skön kärleksförklaring”, tänker jag. Jag försöker göra varje enskild muskel i mitt käkparti så sensuell och inbjudande som möjligt.
Jag hoppas innerligt att det inte ser ut som en ansiktsförlamning.
Jag tänker att jag nog är rätt snygg ändå.
Då säger hon: ”Men herregud vad du har åldrats!”
Och så säger hon också: ”Och du luktar lite konstigt ur munnen.”
ten så att den ska gå att knöa in i den här spalten.
Läs hela Freds krönika i papperstidningen!
