SÖK
MENY
På Åland har utbildningen inte ansetts vara viktig. Därför har vi lägsta utbildningsnivån i Finland och speciellt många akademiker är inflyttade. Det här betyder absolut inte att ålänningar inte har lyckats i livet. Vi har massor med entreprenörer och arbetslösheten har varit och är lägst i Finland.
Men tiderna ändras. När lagtingsledamoten Wikström pratar om hur det var för tjugo år sedan, har han säkert rätt. Då fick man jobb med bara grundskolebetyg. Även de som hade haft utmaningar i skolan, hittade sin plats. Några av dem blev framgångsrika entreprenörer, några fick lågavlönade arbeten, men klarade sig.
Men så är det inte nu. Kraven för ”enkla” jobb har höjts, lagstiftningen kräver utbildning och många av arbeten av den typen finns inte kvar. Vill obundna vrida klockan tillbaka? Konservativa politiker pratar ofta att allt var bättre förr i tiden. Kvinnor var hemma med barn, män hade makt och bestämde. Om man inte hade pengar, blev det bara grundskola. Men det fanns jobb utan utbildningskrav.
Nu är är även lättare att bli marginaliserad, sitta hemma framför datorn eller hamna i fel sällskap. Det bästa verktyget mot marginalisering är utbildning. Det räcker inte med grundskolan.
Wikström pratar om konsekvenserna. För honom är konsekvenserna synonymt med pengar. Pengar som sparas nästa år och kanske några år till. Men som vi får betala senare i form av utkomststöd, handikappbidrag, förtidspension. Och då tänker man inte ens mänsklig lidande.
MARJO ÖSTERBERG (S)
