Vi måste anpassa skolan efter behov
Det är bra att frågan om lärarkompetens väcker ett så stort intresse. Kvaliteten på vår grundskola är en av de absolut viktigaste samhällsverksamheterna för att ge våra barn förutsättningar för en trygg och framgångsrik framtid.
Ålands regering har nu kommit fram till att övergången till att från 2011 specialutbilda låg- och mellanstadielärare i Sverige, ettdera för stadierna förskola–åk 3 eller åk 4–6, inte ger allmän lärarbehörighet för åk 1–6 på Åland. Detta med hänvisning till en EU-överenskommelse om att en examen som inte ger behörighet i ursprungslandet (i det här fallet Sverige) inte heller kan ge behörighet i ett annat EU-land (Åland).
För att få behörighet åk 1–6 måste lärare med ovanstående specialinriktning avlägga ett ”lämplighetsprov” eller under två terminer, eventuellt utan lön, följa en behörig lärares undervisning i de årskurser läraren i fråga saknar examen för.
Exakt vad detta ”lämplighetsprov” går ut på verkar luddigt, även om avdelningschef Rainer Juslin i ett insändarsvar förra veckan gav några exempel.
Åland behöver lärare med svensk utbildning. Vi vill även att den majoritet av ålänningar som studerar i Sverige ska flytta hem efter avlagd examen. Att samtidigt då sätta upp hinder för detta framstår som en paradox.
Det grundläggande problemet med regeringens beslut är att beredningen blint utgått från dagens regelverk och förutsättningar istället för att se över om det även finns behov av att revidera gällande bestämmelser.
Målsättningen måste ju vara att hitta lösningar som undanröjer kompetenshinder och samtidigt säkerställer kvaliteten på vår skola.
Vi kan börja med att ifrågasätta om Åland slaviskt och av ”hävd” måste följa det finska regelverket. Varför utnyttjar vi inte vår självstyrelse inom utbildningsområdet för att optimera undervisningen efter våra behov och förutsättningar?
Att svansa efter Finland inom lagstiftningsområden där Åland kan bestämma själv hämmar autonomin och inger inte heller förtroende att utveckla densamma.
I dag finns inget regelverk som säger att en lärare måste kunna undervisa i åk 1–6 på Åland. Det handlar om en ”kutym” som växt fram.
Vad är det som säger att just denna ”kutym” är den mest effektiva ur pedagogisk synpunkt? En omläggning till specialinriktade lärare enligt svensk modell kan mycket väl vara ett sätt att möta det ökade behovet av särskild undervisning för vår växande skara barn med speciella behov.
Det visar sig även att det i dag inte heller är särskilt vanligt att lärare i våra skolor undervisar hela vägen åk 1–6. Så frågan är varför systemet ens finns?
Visst kan det finnas fördelar med att lärare kan hoppa in för varandra, vid t ex sjukdom, i alla årskurser men väger det upp det allmänna pedagogiska behovet av specialinriktade lärare?
De här frågorna måste lyftas och dryftas nu och beaktas i den nya grundskollagen.
För att Åland ska ha en självstyrelse värd namnet måste vi, precis som Gun-Mari Lindholm påpekade i Ålandstidningen, börja utnyttja de möjligheter som vår egen behörighet ger oss ålänningar och inte stirra oss blinda på hur man gör i Finland. Snarare kan man påstå att finska regelverk många gånger hämmar utvecklingen på Åland, vilket det finns många exempel på under senare tid.
PIA ERIKSSON
ORDFÖRANDE ÅLANDS FRAMTID
