Vi kan bättre än riket
Riksregeringens nedskärningar i socialskyddet väntas kraftigt öka antalet familjer med låga inkomster. Och när vi talar om barnfattigdom måste vi vara tydliga: barn har i regel ingen egen ekonomi. Det är familjernas resurser som avgör deras villkor. När föräldrarnas inkomster minskar påverkas barnen direkt. I möjligheten att delta i fritidsaktiviteter, leva i ett tryggt hem och känna delaktighet i vardagen.
Enligt THL:s senaste beräkningar riskerar över 27 000 barn att hamna under låginkomstgränsen. Det är mer än dubbelt så många som man tidigare trott. Jag vägrar acceptera det. För när inkomsterna pressas nedåt växer klyftorna i samhället och med dem orättvisorna, osäkerheten och de sociala problemen. Barn får inte samma chans i livet, inte på grund av egna val, utan för att familjens resurser inte räcker till. Man skyfflar de sociala problemen vidare till någon annans kassa.
Samtidigt ser vi att utkomststödet inte längre skyddar mot fattigdom, nej Åland är inget undantag. Men här har vi något som fastlandet inte har egen behörighet på flera områden. Vi kan välja en annan väg men vi måste vara flera för att få en majoritet, flera röster måste höras. Vi kan bygga trygghet, minska klyftorna och investera i barn och familjer istället för att passivt låta nedskärningar slå sönder välfärden.
Så frågan är: hurdant samhälle vill du leva i? Är du beredd att sitta tyst och passiv eller att stå upp för jämlikhet och barns rätt till en rättvis start i livet?
JESSY ECKERMAN (S)