Varför skydda importerad kinesisk skadefågel?
Diverse tidningsskriverier rörande skarvjakten har fått mig att ta till orda.
Redan för över tvåhundra år sedan (1798) beskrev Blumenbach skarvarten Phalocrocorax sinensis. Den kinesiska skarven. Tvåhundra år har dock inte räckt till för finländska och svenska ”biologer, naturvetare, specialforskare och miljömyndigheter”, som envist arbetar för skyddet av denna av människan importerade art, för att begripa vilken fågel det gäller.
Okunnigheten och inkompetensen är verkligen monumental! Sveriges ornitologiska förening (SOF), bland andra, försöker envist hålla fast vid lögnen om den kinesiska skarvens europeiska ursprung. Varför skall denna importerade skadefågel åtnjuta skydd? Varför inte samtidigt skydda den bruna råttan eftersom den har samma hemortsrätt i våra länder?
Den av holländarna importerade, sedan förrymda eller lössläppta kinesiska fiskeskarven var till ringa besvär innan i saken inkompetenta personer inom EU fridlyste den 1979. Då skedde populationsexplosionen och problemen började. Nu har skyddet hävts och trots segt motstånd har det delvis hävts också i Finland och Sverige, men bara till en obetydlig grad. Det skall nu forskas. I vad?
Den kinesiska fiskeskarvens födoval har varit känt i Kina i flera tusen år och skarvens status klarlades för tvåhundra år sedan i Europa. Fågels negativa inverkan i vår natur är också helt klar.
Den kinesiska skarven har aldrig existerat här naturligt trots att man försökt och försöker förfalska uppgifterna om stenåldersfynd som varande av kinesisk fiskeskarv /mellanskarv, men de är i verkligheten storskarvsben och den är en annan art som beskrevs redan av Linné.
Skarvarna skiljer sig mycket från varandra i utseende och totalt vad fortplantningsbiologin beträffar. Det är större skillnad mellan de båda skarvarterna än mellan lövsångare och gransångare. Hybrider mellan storskarv och kinesisk skarv/ mellanskarv har signalerats från Skottland, men det är oklart huruvida denna avkomma ens är fortplantningsduglig.
Storskarven har aldrig häckat i Östersjöområdet och förekommer här enbart som kringstrykande ungfåglar. Skulle en sådan av misstag skjutas vid skarvjakt så är det ingen katastrof heller eftersom den är jaktvilt kring hela Ishavskusten där den har sina lämpade biotoper jordklotet runt.
Blanda inte ihop storskarven med den kinesiska fiskeskarven/ mellanskarven titt och tätt. De är två olika arter vilket stått klart i två sekler! Varför man med våld skall skydda en främmande skadefågel i naturskyddets namn övergår helt mitt förstånd!
Eirik Granqvist
Professor vid Shanghai Science & Technology Museum
Tidigare Överkonservator vid Finlands Zoologiska Nationalsamlingar
