SÖK
MENY
Vi vet att rörelse är bra. Vi vet att barn och unga som rör sig mår bättre, presterar bättre i skolan och löper mindre risk att drabbas av livsstilssjukdomar som diabetes och fetma. Ändå visar statistiken samma oroande trend: våra barn rör sig allt mindre.
Vi vet att andelen vuxna med övervikt ökar på Åland, får följd sjukdomar, att diabetes 2 ökar till och med snabbare än på fastlandet. Men du pustar kanske lättad ut eftersom genomsnittlig livslängd ökar.
I samhället informeras det, utreds, skrivs strategier och skapas processer. Men kunskap i sig förändrar inte beteenden. Vi verkar tro att vi kan informera oss till rörelse – men det fungerar inte så.
Beteenden förändras inte av information – utan av sammanhang. Forskningen är tydlig. Beteendeforskare som Katy Milkman och Angela Duckworth visar att människor behöver konkreta stöd för att omsätta goda intentioner i handling. Det kan vara så enkelt som att lägga fram träningskläderna kvällen innan, att ha planerade tillfällen tillsammans, eller att känna att “alla andra gör det” – det som kallas social proof.
Här kommer idrottsrörelsen in. Är man aktiv i träningsgrupper eller lag ökar sannolikheten att delta i nästa träningstillfälle. Har man ett motiverande ledarskap som leder till lämplig utmaningsnivå blir de flesta inspirerade att röra sig lite mer.
Rörelseglädje är en samhällsfråga. Ålands folkhälsostrategi lyfter fram att hälsa ska genomsyra alla politikområden. Om ni politiker menar allvar med det, måste det också investeras där hälsa faktiskt skapas – i vardagen, i föreningslivet, och i skolan.
I dag minskar i verkligheten samhällets stöd till föreningarna. Inflation, ökande antal verksamheter och stigande anläggningskostnader(hyror) urholkar resurserna, trots att idrottsrörelsen gör mer än någonsin.
Samtidigt visar forskning från UKK-institutet i Finland att en 0,5 procents ökning i fysisk aktivitet hos befolkningen skulle ge enorma hälsoekonomiska vinster och bromsa kostnadsexplosionen inom vården. De beräknar att för låg aktivitets nivå i Finland ger årliga kostnader på cirka tre miljarder euro, Ålands andel (0,54%) skulle vara cirka 16 000 000 euro.
De positiva följderna sker definitivt inte genast, men finansieringen med offentliga medel (delar av Pafs fina vinster) behöver allokeras både i nuet och med sikte på ett långsiktigt friskt och hållbart samhälle.
Förebygg kostnadsexplosionen – inte bara vårda följderna. I Norge har Helsedirektoratet visat att varje krona som satsas på fysisk aktivitet ger mångdubbelt tillbaka i form av förbättrad folkhälsa, minskad sjukfrånvaro och ökad livskvalitet. Hos Helsedirektoratet finns en intressant kalkylator som visar det ekonomiska livsvärdet och sänkta kostnader för vården genom att x antal personer i utvald åldersgrupp ökar sin fysiska aktivitet.
Här är några exempel, det är norska siffror konverterade till euro. Vilket givetvis betyder att siffrorna inte är exakt den nytta Åland skulle få men tillräckligt nära för att vara intressanta. Se faktaruta intill.
I den mycket stringenta och tydliga genomgång av landskapets folkhälsostrategi fokuserades det på fler goda år, ovan kalkyl. Och det konstaterades att vi ålänningar inte rör oss mer, inte uppnår hälsosammare vanor, att risk för livsstilssjukdomar ökar.
Därför skulle vi önska:
– Stärkt koppling mellan skola och idrottsrörelse, ÅL-IN projektet är startat. Vi hoppas att några kommuner är snabba på bollen och vågar tänka nytt och öka samarbetet med föreningslivet.
– Mer resurser till föreningslivet för att skapa fler grupper och utbilda fler tränare, idag räcker den offentliga finansiering inte till att tillfredsställa de behov som de ideella föreningarna har. I första hand borde bidragen baserade på Paf-medel hållas skilt från budgetramen som landskapsregeringen använder och dessutom justeras med ett index som kompenserar för inflation och belönar tillväxt i medlemmar och aktivitet.
– Sätt Åland i rörelse borde kanske startas som ett nytt projekt tillsammans med idrottsrörelsens duktiga föreningar för att få flera att träna i föreningarnas strukturerade format och byggd på modern beteendeforskning.
– Använda och växla upp frivilligarbetets samhällsvärde – något Ålands statistik- och utredningsbyrå, Åsub, redan för mer än tio år sedan visat har stor ekonomisk betydelse. För varje euro till idrottsrörelsen skapas minst 10 euro i samhällsvärde.
Fysisk aktivitet är inte en kostnad – det är en förutsättning för ett hållbart samhälle. Att människor rör sig mer är inte bara en fråga för idrotten. Det är en fråga för hela samhället – för ekonomi, utbildning, jämställdhet och hållbarhet. Ja till och med för demokratin, det är i föreningslivet vi lär oss demokratins grunder. I oroliga tider kanske vi också bör tänka på att ett fysiskt och psykiskt välmående samhälle har bättre resiliens (krisberedskap) i en oförutsägbar värld.
Vi vet vad som fungerar både av erfarenhet och från forskning. Frågan borde därför inte vara om landskapsregeringen har råd att finansiera och skapa de rätta förutsättningarna för mer rörelse – utan om vi har råd att låta bli.
ANDERS INGVES
ORDFÖRANDE ÅLANDS IDROTT
– 315 friska/goda levnadsår,
– Cirka 2 år ökad livslängd
– 80 000 euro/år potentiell minskad vårdkostnad.
(I modellen finns också en analys över värdet av goda levnadsår, i detta exempel uppskattas samhällsvärde till cirka 45 miljoner euro.)
– 762 friska/goda levnadsår
– Cirka 4 år ökad livslängd
– 200 000 euro/år i potentiell minskad vårdkostnad.
Observera skillnaden i aktivitetsnivå i de två exemplena.
Fysiskt inaktiv: Sitter mycket och rör sig lite, främst med lågintensiv aktivitet.
Delvis fysiskt aktiv: Cirka 5–20 minuter varje dag med lätt eller måttligt ansträngande aktivitet (till exempel promenader på cirka 1–2 kilometer).
Fysiskt aktiv: Minst 20–40 minuter varje dag av måttligt ansträngande aktivitet, eller minst 10–20 minuter varje dag av ansträngande fysisk aktivitet, eller en kombination av båda (till exempel gå cirka 2–4 km).
