Landskapsregeringen vill genom lagstiftning krångla till barns rätt till dagis. Orsakerna till detta är oklara. Däremot varnar regeringens eget underlag, som nu är ute på remiss, för de problem som en sådan förändring kan leda till.
I lagförslaget beskrivs daghem som en viktig skyddsfaktor för utsatta barn, och det konstateras att en lagändring kan försvåra situationen för just dessa barn. Förslaget riskerar dessutom att leda till att barn behandlas olika beroende på familjens ekonomiska situation. Det innebär också att barn kan få olika rätt till barnomsorg beroende på vilken kommun de bor i, vilket gör att likabehandling inte kan garanteras.
Samtidigt kan förändringen försvåra vardagen för barnfamiljer och öka risken för stress hos föräldrar som försöker få livspusslet att gå ihop. Till råga på allt bedöms förslaget inte ge några faktiska kostnadsbesparingar. Tvärtom lyfts risken att kostnaderna kan öka på sikt, bland annat genom ett större behov av andra samhällsinsatser. Systemet innebär också mer administration för kommunerna och kräver en omfattande behovsprövning, något som flera kommuner själva ifrågasätter ur rättssäkerhetssynpunkt.
Dessutom konstateras att en begränsning av rätten till barnomsorg kan stå i konflikt med både den europeiska sociala stadgan och FN:s barnkonvention.
Detta är alltså inget som undertecknad hittar på. Det står i landskapsregeringens eget lagförslag. Lagförslaget argumenterar aktivt mot sig själv.
Så frågan kvarstår:
Varför driver regeringen denna lagändring?
Tror regeringen att detta trots allt ska leda till inbesparingar? På vilket sätt, och är det i så fall så vi ska spara pengar? Handlar det om något slags avancerat “kommunkramande”, att kommunerna ska få bestämma mer över invånarnas vardag? Eller handlar det om något slags ideologiskt styrda familjepolitiska värderingar?
Det är dags att regeringen förklarar sig.
Alfons Röblom (HI
Lagtingsledamot
