SÖK
MENY
När president Alexander Stubb höll presskonferens tillsammans med sin franska motsvarighet Emmanuel Macron nyligen talade han flytande franska. Det finns äldre nyhetsfilmer från Stubbs tid i Bryssel när han växelvis talar åtminstone fem olika språk med journalister från olika länder.
Stubb må ha en särskilt god språklig förmåga, men samtidigt borde han inte ses som ett extremfall. Tvärtom borde han framhållas som en förebild för varje europé.
Om vi alls sätter något värde på europeisk gemenskap borde kunskaper i några grannländers språk vara en självklarhet. Kanske man inte talar finska, tyska, franska och spanska flytande, men om man behärskar åtminstone ett par av dem behjälpligt så är det till oerhört stor nytta i en mängd olika situationer.
Strandnäs skola skickade nyligen ut information till vårdnadshavarna i årskurs sex gällande språkval inför högstadiet. Under rubriken ”Information om eventuellt nytt språkval till åk 7” framställs språkval som något svårt, något som tar tid och ansträngning, och som något man är fast med för åtminstone ett år i taget vilket gör det ”viktigt att tänka igenom sitt val”.
Allt detta är förstås sant. Det är inte enkelt att lära sig språk. Rimligtvis är inga andra ämnen enkla heller, för i så fall skulle man inte behöva gå till skolan för att lära sig dem. I skolan finns lärare vars jobb det är att göra det svårbegripliga lite mer begripligt och att uppmuntra eleverna till regelbundna, långsiktiga ansträngningar. Om allt var enkelt skulle det inte behövas.
Om det är något forskningen om språkinlärning är överens om är det att det blir lättare att lära sig ett nytt språk ju fler man redan kan. Att göra de första språken valbara är därför att skjuta sig själv i foten.
Människor tenderar att välja den enkla vägen, och alldeles särskilt barn och ungdomar. Varför skulle man välja något som framställs som ”merarbete i form av både läxor och prov” när alternativet är ett par timmar idrott och musik eller bildkonst?
De elever som på allvar behöver dessa timmar för att klara skolans kärnämnen ska givetvis ha möjlighet att avstå från valbara språk, men det bör ske i dialog mellan skolan och elevens vårdnadshavare.
Låt oss gå ett steg längre och se språkval inte bara som en möjlighet utan också som en självklarhet. Man går i skola för att lära sig användbara saker. Inlärning kräver ansträngning, och det är inte alltid roligt eller behagligt.
Just därför behövs en viss grad av styrning. Här är de språk man kan välja mellan! Alla är bra, men du får välja det du tilltalas mest av!
Min fromma förhoppning är att vi vårdnadshavare kan enas om en attityd av självklarhet kring språkval. Låt oss öppna våra barns dörrar, inte stänga dem. Jag är övertygad om att de kommer att tacka oss i framtiden, kanske med ett glatt ”Merci!”.
HENRIK HERLIN
MARIEHAMN
