Våga prata med barn om sexuellt utnyttjande
När jag läst tidningarna de senaste åren finns det alltid någon artikel eller notis om någon som blivit utnyttjad sexuellt, trakasserad eller våldtagen. Jag har funderat på hur ska vi komma tillrätta med problemet.
Det enda jag kommit på är att vi måste säga NEJ och våga prata med varandra som vuxna och med våra barn om sexuellt utnyttjande, trakasserier och våldtäkter.
Vi måste börja prata med barn tidigt, redan när de är små, att de har rätt att säga nej till att bli kramad och pussad. Vi vuxna ska inte säga ”men en kram kan du ge”. Alla har rätt säga NEJ till vem de vill tar på dem och vem de ska ta på. Vi behöver lära barnen att man tar inte på andra hur som helst, alla har rätten till att bestämma vem som gör vad med våra kroppar.
Vad gäller sexuella trakasserier och våldtäkter så måste vi lära våra tonåringar vad som är ok och att dessa pratar med varandra och inte utgår ifrån att det som skrivs och filmer visar är verklighet. Den ser helt annorlunda ut. Vi behöver börja tidigt så att de vet när de själva blir unga vuxna vad som är rätt och vad som är fel. När de redan blivit utnyttjade så är det en lång resa de har framför sig som gör att de får genomlida allt om och om igen. De blir offer igen.
Detta kan handla om vem som helst, tjej kille spelar ingen roll. Men det är en ung människa, ett barn i lagens ögon. Själv vill barnet/ungdomen så gärna vara vuxen och bli accepterad av andra jämnåriga eller äldre. När man alltid varit utanför så är varje bekräftelse guld värd för individen. Att dessa bekräftelser kan vara olagliga handlingar som skadar individen i själen mer än något annat tänker ingen på.
Att inte få vara med, att alltid stå utanför, gör att man lätt blir utnyttjad av andra som har ett annat syfte än att bekräfta och ha en ömsesidig relation. Att sedan tvingas inse att man var ett offer i allt gör att det gör ont i själen.
Som individ straffas man först för utanförskap sedan för att man blivit utnyttjad, att andra pratar om en bakom ryggen. Man är ensam igen utlämnad till sig själv. När det enda man ville var att få vara med. Vara en i gemenskapen.
En polisanmälan gör att från anmälan till rättegång kan det ta upp till 3 år. Det är inte okej att barn och unga behandlas så slentrianmässigt av vuxenvärlden.
Lenita Nylund
Liberal
