Inom familjepolitiken på Åland talas det ofta om valfrihet, om att minska trycket på barnomsorgen och om vikten av att familjer ska kunna hitta lösningar som fungerar för just dem.
Samtidigt finns det delar av dagens system som verkar dra åt motsatt håll.
I vår familj har vi ett barn på 19 månader som inte tar del av kommunal barnomsorg. Vi har också en bebis på fyra månader som min sambo är föräldraledig med. Eftersom föräldrapenning tas ut för det yngre barnet har vi inte rätt till hemvårdsstöd för det äldre barnet trots att även det barnet vårdas hemma och inte använder någon dagisplats. Vi har inte heller rätt till hemvårdsstödets syskontillägg.
Så jag började fundera på vilken signal systemet ger till familjer.
Vill samhället uppmuntra pappor att använda sin del av föräldraledigheten? I så fall blir det märkligt om familjen samtidigt riskerar att förlora ekonomiskt stöd för äldre syskon som också vårdas hemma.
Vill man minska trycket på barnomsorgen? Då känns det också motsägelsefullt att systemet ekonomiskt kan uppmuntra tidigare dagisstart för äldre syskon, trots att familjen egentligen hade velat vårda barnet hemma längre. Jag är emot lagförslaget om att begränsa den subjektiva rätten till barnomsorg, jag ser för många riskfaktorer för familjernas och särskilt barnens bästa med det. Samtidigt vill vi i vår familj inte ha barnen på dagis i ung ålder, om det vore ekonomiskt möjligt skulle vi inte ha någon på dagis före 5-års ålder.
För vår del handlar det inte om att ”leva på bidrag”, utan om att försöka skapa en fungerande vardag under några intensiva småbarnsår. När en av oss är föräldraledig har vi en inkomstförlust på 1 000 euro per månad. Jag tror dessutom att många familjer skulle uppskatta möjligheten att låta syskon nära i ålder få vara hemma tillsammans längre, om ekonomin tillät det.
Kanske finns det goda skäl bakom dagens lagstiftning. Men jag tycker ändå att frågan förtjänar att diskuteras.
DENISE BLOMQVIST (OB)
4-BARNSFÖRÄLDER I FÖRSTA HAND OCH PRÄST SOM HAR BARN OCH FAMILJER SOM ANSVARSOMRÅDE I ANDRA HAND
