Vad gör vi när vindmöllorna står stilla?

DELA

    Läste för en tid sedan en insändare under rubriken ”Avskaffa elskatten temporärt” av Robert Mansén, viceordförande Åländsk Center och vice gruppledare för Centerns lagtingsgrupp.

    Där talas om att elpriserna väntas höjas rejält och att situationen är utmanande för hela samhället. Åländsk Center har energifrågorna som högprioriterade och välkomnar konstruktiva initiativ från alla partier. Bra så.

    Mansén talar sedan varmt för att avskaffa elskatten temporärt liksom att ha ett tillfälligt högkostnadsskydd enligt norsk modell för att dämpa hushållens elkostnader. Men varnar samtidigt för att högkostnadsskyddet kan bli kontraproduktivt.

    John Holmberg (Lib) stöder dessa tankegångar under rubriken ”Inget parti löser problemen ensam” och nämner att han liksom Mansén även sitter i Finans- och näringsutskottet, där även jag är medlem.

    Personligen är jag lite förvånad över denna typ av ”lösningar”. I en marknadsekonomi är det normalt att priser fluktuerar och höga priser indikerar hög efterfrågan i förhållande till utbudet. Ett lågt pris indikerar ett högt utbud i förhållande till efterfrågan.

    I Sovjetunionen försökte man med att konstgjort hålla priserna fasta och även att styra produktionen enligt femårsplaner. Det kallas väl planekonomi eller kommunism.

    Jag är speciellt förvånad att ledamot Holmberg stöder tankar om politisk styrning av priserna i stället för att analysera orsakerna till de höga/låga priserna. Jag levde i tron att han var marknadsliberal och inte hade kommunistiska lösningsmodeller.

    Energipriset i Sverige, dit vi prismässigt hör, fluktuerar kortsiktigt mer och mer då andelen så kallad slumpel eller intermittenta energikällor ökar. Läs solenergi och framför allt vindenergi. Det är produktion som vi inte kan styra i motsats till vattenkraft, kärnkraft och fossil energi.

    Då det nu på sommaren varit vindstilla har man tvingats att starta det numera berömda Karlshamnsverket och det drar som bekant 140 000 liter olja per timme.

    Det kan då i detta sammanhang även noteras att minister Fredrik Karlström (MSÅ) på Facebook nyligen skrev: ”Vindkraft är framtiden för Åland.”

    Han hänvisar antagligen till minister Alfons Röbloms (HI) projekt med 500 vindmöllor runt Åland. Minister Röblom har själv sagt att produktionen kommer att motsvara fyra kärnkraftverk. Må så vara, men det är bara när det blåser ”lagom”. Blåser det för mycket måste de 100-meters vingarna stängas av och blåser det inte tillräckligt så står de stilla.

    Vad händer då de står stilla? Energipriset skjuter i höjden och fossil elproduktion måste startas upp. Eller skall vi släcka alla lampor? Vi är en del som minns reservkraftverket G1 och som inte bara såldes utan även destruerades. I lagtinget var det bara Stellan Egeland (Ob) och undertecknad som försökte stoppa detta medan Jörgen Pettersson (C) var den som höll i bilan. ”Åländsk Center har energifrågorna som högprioriterade” skrev Mansén.

    Kan minister Röblom räkna ut hur många Karlshamnsverk som måste startas upp för att ge oss samma el då vindmöllorna står stilla? Mängden koldioxid som produceras kan han även räkna ut för sig själv och fundera hur ”klimatsmart” vindkraften egentligen är. Hur instabilt blir inte energipriset på grund av vindmöllorna?

    Vi får ta en fortsatt debatt i finansutskottet om Åland skall göra problemen större eller mindre på energimarknaden och hur vi eventuellt kan minska ålänningarnas kostnadsökningar på grund av den svenska energipolitiken.

    STEPHAN TOIVONEN

    ÅLÄNDSK DEMOKRATI

    Tack för att du väljer Nya Åland!

    Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

    Välj belopp