SÖK
MENY
I Obunden samlings debattinlägg har utbildningens och stödinsatsernas betydelse reducerats till frågor om resurser eller föräldrars ansvar. Jag vill bredda frågan. Utbildning är en demokratisk grundförutsättning och avgörande för både social sammanhållning och ekonomisk utveckling.
Dagens arbetsmarknad kräver i praktiken gymnasial utbildning för att människor ska kunna etablera sig och försörja sig. Lågkvalificerade jobb blir färre och teknikutvecklingen höjer kompetenskraven ytterligare. Ett samhälle som inte erbjuder likvärdig utbildning riskerar därför att systematiskt stänga ute människor från framtidens arbetsmarknad.
Stödinsatser ersätter inte föräldrars ansvar, de kompletterar det. Specialpedagogik, anpassad undervisning och tidiga insatser är professionella verktyg som aldrig kan läggas på föräldrar. Ett demokratiskt samhälle kan inte låta barns framtid avgöras av föräldrars utbildning, nätverk eller förmåga att navigera myndigheter. Likvärdighet kräver att stödet ges efter barns behov, inte familjers resurser.
Forskningen är tydlig, regioner och länder med hög utbildningsgrad växer snabbare, är mer innovativa och står bättre rustade inför omställning. OECD och EU-kommissionen lyfter utbildning som en av de mest avgörande faktorerna för långsiktig tillväxt och social stabilitet.
Tidiga stödinsatser är dessutom bland de mest kostnadseffektiva investeringar ett samhälle kan göra. Barn som får rätt stöd i rätt tid fullföljer utbildningen i högre grad, etablerar sig i arbete och bidrar till samhällsekonomin. Uteblivet stöd leder däremot till större kostnader senare i form av vård, specialiserade insatser eller risk för utanförskap. Med det sagt konstaterar jag samtidigt att stödmetoderna förstås måste granskas, utvärderas och utvecklas. Krav på effektivitet och evidens behöver finnas, särskilt för barnens skull.
Demokratins legitimitet bygger på att människor upplever samhällssystemen som rättvisa. Om vissa barn får det stöd de behöver och andra inte, uppstår en skevhet som riskerar att prägla hela samhällsutvecklingen. Ett utbildningssystem som inte utjämnar skillnader reproducerar dem, helt i strid med de ideal som burit de nordiska demokratierna under lång tid och därmed i strid med samhället som vi känner det.
Utbildning och stödinsatser är investeringar i demokratins hållbarhet och i en positiv ekonomisk utveckling. När vi värnar likvärdighet försvarar vi barns rättigheter men också social rörlighet, innovationskraft och ett samhälle där alla ges möjlighet att lyckas.
INGRID ZETTERMAN (LIB)
CIVILMINISTER MED ANSVAR FÖR DEMOKRATIFRÅGOR
