SÖK
MENY
Debatten om ungas skärmtid går ofta i svartvitt. Ett förbud mot sociala medier lyfts ibland fram som en snabb lösning på allt från psykisk ohälsa till bristande koncentration. Men verkligheten är mer komplex. Ett förbud löser en del problem, men riskerar samtidigt att skapa en falsk trygghet.
Skärmar är en del av våra barns vardag, på gott och ont. I sociala medier möts unga av orealistiska kroppsideal. Synen på sexualitet formas av lättillgänglig porr. Rekrytering till kriminalitet sker via digitala plattformar. För mycket skärmtid tränger undan fysisk aktivitet, och kvällsskrollandet gör sömnen sämre. De snabba klippen i kortformatet minskar dessutom ungas uthållighet.
Men skärmen är också en arena för lärande, gemenskap och kreativitet. Många unga hittar sina specialintressen online, upptäcker vänner från hela världen och får ett socialt stöd de annars saknar. Därför måste vi prata minst lika mycket om vad barnen gör på sina skärmar som hur länge.
Här kommer vi föräldrar in, och vi ligger ofta steget efter. Vissa förbjuder sociala medier men tillåter relativt obegränsat spelande, trots att flera spel innehåller samma risker och påverkan som sociala medier, ibland ännu svårare att överblicka.
Därför behövs stöd. Jag vill särskilt lyfta att både Medborgarinstitutet på Åland och Rädda Barnen tar ett viktigt ansvar. Nu i mars erbjuds deras kostnadsfria utbildning Digitala barn, som ger föräldrar kunskap, verktyg och konkreta råd. Man hittar tillfällena lätt via Medis hemsida. Sådana initiativ är avgörande när samhället förändras snabbare än vuxenvärlden hinner med.
Sammanfattningsvis konstaterar jag att föräldraansvaret är centralt och vi måste ha koll både på skärmtiden och på innehållet. Samhället måste stötta föräldrarna, eftersom alla inte har kunskap nog att navigera i barnens digitala värld och därför är utbildningar som Digitala barn så värdefulla. Vi måste också sluta tro på enkla lösningar eftersom förbud kan vara ett verktyg men aldrig en helhetslösning.
INGRID ZETTERMAN (LIB)
CIVILMINISTER
