Trötta på tomma löften
Tiden går fort, åtminstone för politiker i regeringsställning. Snart är det val igen och de som makten haver står väl i startgroparna för att som vanligt erbjuda väljarna guld och gröna skogar för en röst.
Själv så undrar jag vad det blev av löftena inför förra valet. Löftena om guld och gröna skogar till pensionärerna till exempel? Vi har inte sett något guldregn minsann. Vi läser om saftiga utdelningar av bidrag till olika i samhället verkande grupper, men pensionärerna är bortglömda som vanligt. Vi kan ju inte strejka för att få högre pension och bättre förmåner, så vi är ganska ointressanta att underhålla eller att uppfylla löftena till. Vi är bara intressanta en gång vart fjärde år, valåret.
Inför förra valet överröstade både centern och liberalerna varandra i erbjudanden till och omsorgen om fattigpensionärerna, men vad blev det av detta? Ingenting alls. Inte för att vi trodde så mycket på löftena, vi har ju varit med så många val nu så vi är ganska luttrade vid det här laget. Men vi var väl nog så enfaldiga tro att någonting var väl våra röster värda i alla fall? Men vi bedrog oss.
Nu står regeringen i startgroparna för att uppgöra valårets budget så nu är väl tiden mogen att uppfylla löftena, eller hur? För snart är våra röster guld värda igen.
Jag ser fram emot gratis mediciner, gratis läkarvård, gratis glasögon, gratis bussresor, kommunalskatteavdrag, gratis fysioterapi, gratis fotvård, gratis sophämtning och gratis Mise-avgift. Och bostadsbidraget borde nog justeras uppåt. Listan kan göras längre, men detta är ett axplock av vad som tyngst belastar pensionärsekonomin.
Det har påpekats att alla sektorer i samhället nu måste spara, för landskapet har ont om pengar, men hittills är det väl bara pensionärerna som det sparbetinget drabbat, så i jämställdhetens namn är det nog dags att herrskapet i landskapsborgen tänker om. Vi vet att våra röster är guld värda, vi är trötta på tomma vallöften och tomma plånböcker, vi är trötta på att se pensionens värde urholkas år från år i jämförelse med löneinkomsttagarens.
Vi kanske tänker om när vi går till valurnan, eller måste vi bilda ett Pensionärsparti som tillvaratar våra intressen.
Runa Lisa Jansson
