SÖK
MENY
Erik Schütten avfärdar sambandet mellan nationell ekonomisk politik och Ålands arbetsmarknad som ”ointressant”. För den som förhåller sig till statistik snarare än vibbar är resonemanget svårt att följa. Makroekonomi upphör inte att existera vid den åländska gränsen, och Åland verkar inte i ett ekonomiskt vakuum.
En central lärdom av utvecklingen i Finland är just vad som inte fungerar: fel verktyg vid fel tidpunkt. Skattesänkningar och åtstramning i ett läge med svag efterfrågan har inte skapat fler jobb, utan högre skuld, färre lediga tjänster och ökad arbetslöshet. Den politiken förs nationellt av borgerliga partier – och inga andra. Lärdomen borde vara självklar: detta är inte en väg Åland bör upprepa lokalt. Att bortse från detta och samtidigt ge intryck av att kräva samma logik här är inte tillväxtpolitik, utan historielöshet.
Schüttens resonemang vilar dessutom på ett normativt antagande som behandlas som om det vore ett faktum: att företagandet bör ges en överordnad ställning i samhällsordningen. Det är inte ekonomisk realism, utan ideologisk positionering. I ett demokratiskt samhälle är det människor som står i centrum. Näringslivet är avgörande – men som verktyg, inte som normgivande ordning. Marknader bär inga värden; de optimerar för vinst. Just därför har vi lagstiftning som, utifrån gemensamma värderingar, sätter ramar för marknaden – inte tvärtom. I den ordningen har marknaden ett syfte: att fungera för samhällets bästa, och dess viktigaste bidrag är sysselsättning. När denna princip överges förskjuts också det demokratiska resonemanget.
Inget företag anställer för att politiker talar om tillväxt; de anställer när orderböckerna fylls. Efterfrågan uppstår när människor har inkomster, trygghet och framtidstro. Att minska arbetslöshetsersättning och ekonomisk trygghet sänker konsumtionen direkt och försvagar efterfrågan – vilket i praktiken gör arbetsmarknaden trögare, inte starkare. Det är därför både statliga och lokala beslut om investeringar, offentlig konsumtion och timing spelar roll – även på Åland. Där nationella verktyg saknas återstår lokala val som kan hålla efterfrågan uppe och ge företag faktiska skäl att anställa.
Om någon menar att efterfrågan inte är problemet, återstår att förklara vilken mekanism som i stället ska skapa jobb i ett läge med färre kunder och hårdare konkurrens om varje tjänst.
Men även denna gång lyser statistik, analys och konkreta förslag i Schüttens inlägg med sin frånvaro. Han anklagar andra för att inte möta ”grundproblemet”, men identifierar det inte själv. Jag gör det igen: efterfrågan. Utan den blir ”tillväxt” inte ett argument, utan ett mantra. Ekonomi handlar om orsak och verkan. Om den kopplingen upplevs som svår att följa, ligger problemet inte i verkligheten – utan i läsningen.
Och där tar mitt ansvar slut.
ALYSSA BITTNER-GIBBS (S)
