Tehy-strejken en kamp om prestige
Nu känns det verkligen som landskapsregeringen fokuserar på fel saker i den pågående vårdstrejken. Istället för att lägga ner all kraft och alla resurser på att försöka hitta en konstruktiv lösning på konflikten verkar man istället gräva sig allt djupare ner i den skyttegrav man grundlade redan i våras genom att arrogant bestämma sig för att det var slutförhandlat.
Och detta trots att alla lampor blinkade rött hos vårdpersonalen. Och nu fortsätter man oförtrutet med att bygga sin mur av prestige och oförsonlighet utan att det går att spåra någon större vilja till att hitta en snabb lösning på konflikten. Det senaste bidraget till prestigemuren är att man absolut vill vinna kampen om skyddsarbete genom att man ber riket stifta en lag som ska tvinga tehyiterna till detta.
Hade regeringen tagit vårdpersonalens signaler på allvar från början och inlett en dialog kring de krav som framfördes hade vi knappaste befunnit oss i den situation som råder idag. Nu hörs landskapsregeringens gravallvarliga förmaningar och vädjanden i media till vårdpersonalens samvete i stället för att man skulle koncentrera sig på att skapa förutsättningar för konstruktiva och förtroendeingivande förhandlingar med sin motpart.
Detta skulle troligtvis ge mycket snabbare resultat än det regeringen nu försöker åstadkomma genom en panikartad och tvivelaktig lagstiftning. Men det är klart, då måste man vara beredd att lägga sin prestige åt sidan och istället ta det ansvar man de facto har för sjukvården och för de människor som är beroende av den. Som skattebetalare vill jag absolut inte att politiker jag varit med och valt ska slarva bort samhällsmedel och försämra sjukvården pga personliga prestigeprojekt. När man påtagit sig ansvaret att leda Åland, med allt vad det innebär, förväntar jag mig ett mer dynamiskt och ansvarsfullt agerande än vad vi sett prov på hittills.
Keijo Sjöblom
Patient som är för jämställda löner
