DELA

Stöd frihet för Gaza

För ungefär ett år sen var jag en av många som med tända facklor vandrade från biblioteket till Mariehamns kyrka, och lyssnade till bl a Lotta Angergårds ord om läget i Palestina och i Gaza. Just nu (i skrivandets stund 27/12) är det exakt ett år sen Israel ”sköt tillbaks mot Hamas” och inledde 22 dagars ihärdigt bombade av Gaza då både skolor och sjukhus förstördes och upp mot 1400 civila palestinier och ett tiotal israeler fick sätta livet till.
Gaza är idag, i och med Israels blockad, som ett stort utomhusfängelse som är svårt att lämna och svårt att ta sig in i. Människor lever i en fruktansvärd inhuman situation och väldigt lite förnödenheter, byggnadsmaterial och humanitär hjälp når dit. Detta gör det närapå omöjligt för människor som bor där att bygga upp sina liv igen.

För ett år sen blev jag berörd men fattade inte så mycket av det hela och glömde det strax. I oktober, detta år, fick jag dock en oväntad möjlighet att arbeta en månad i Jerusalem med lek med palestinska barn. Från att situationen i Västbanken och Gaza var något diffust som jag hade ytterst lite koll på och inte egentligen fanns i mitt liv, blev det något verkligt som berörde mej djupt, mer än jag någonsin kunde ha anat.

I Jerusalem och på Västbanken mötte jag människor som själva blivit skjutna och skadade eller hade nära familj som dött av oväntade kulor. Jag fick höra om palestinier som blivit vräkta från hem de bott i i generationer. Barn som kom för att leka med oss släpptes vissa dagar inte in genom ”checkpoints” och jag hade palestinska arbetskollegor som mitt i natten blev väckta av soldater som utan orsak vände ut och in på deras hus. Jag fick också själv uppleva hur det kändes att ha stora lysande automatvapen riktade mot mitt ansikte i kontroller av israelisk militär och se muren som Israel byggt som ”separerar bror från bror”. Detta, tillsammans med andra upplevelser, gav mej en välbehövlig omskakning, gjorde mej oerhört tacksam över livet och gav perspektiv på vad som är viktigt.

Ja, jag var tacksam och återvände sedan hem och återgick sakta till vardag här. Ett tag med ögon som efter hemkomsten trodde att biljettkontrollanterna på tunnelbanan var soldater och att bilköerna vid broarbetet vid Svibybron ledde till en checkpoint. Men de förväntade soldaterna uteblev och allt var ”tryggt” och stilla.
De flesta palestinier lever dock fortfarande, precis nu i detta ögonblick inte allt för långt bort ifrån oss (blott ett par timmar med flyg…), i en helt annan verklighet. De lever under israelisk ockupation i sitt eget land. Barn behöver på vissa ställen följas till skolan för att inte bli attackerade och Israel fortsätter med olaglig bosättningspolitik på palestinska områden. Byggandet av muren fortgår, trots att FN fördömer det, och israeliska soldater utövar sin makt över vanliga palestinska invånare vid checkpoints och i alldagliga situationer. Är du palestinier, ta inte förgivet att du ska släppas igenom en checkpoint fast du ligger i en bil och ska föda och behöver ta dig till sjukhuset. Ta det inte för givet att dina barn kommer hem efter att de varit ute och lekt.

I Gaza är läget ännu mer extremt än på Västbanken och de områden jag rörde mej på. Därför tycker jag det är viktigt att uppmärksamma att det just nu i dessa områden finns över 1350 fredsaktivister från 42 olika länder som är där för att genomföra ”Gaza Freedom March”. Det är en historisk internationell icke vålds protest och deras plan är att ta sig till Gaza genom Egypten och den 31/12 marschera arm i arm med uppskattningsvis 50.000 palestinier bakom sig till den israeliska gränsen. Inför ögonen på internationell media kommer de kräva att blockaden av Gaza ska upphöra en gång för alla. De kommer också lämna nödvändiga mediciner och förnödenheter till Gazas befolkning.

Gazas Frihets-marsch, och tanken på många av de människor (både israeler, palestinier och från resten av världen) jag mötte som arbetar för fred på olika plan och för att ockupationen av de palestinska områdena ska upphöra, ger mej idag rysningar och gåshud. Många är mycket yngre än mej, men deras ögon starka och klara som sett saker jag aldrig behövt se.

Våld sker från båda håll, och historien bakom det är komplex, men vad Israel systematiskt gör mot den palestinska befolkningen är inte okej och ”tryggt” för någon. När jag leker med barn som slåss och någon vill hålla fast den andra, så slår jag inte tillbaka och det hjälper inte heller att döma för alla har sina orsaker. Men jag tar mej in emellan och hindrar saker med min kroppsvikt och närvaro från att fortsätta. Ofta finner det då nya vägar. Gazas frihets march, liksom situationen i Palestina-Israel, behöver idag all hjälp den kan få från världen runt omkring. Egypten har på grund av ”de ökande oroligheterna vid gränsen” meddelat att de kommer låta gränsen till Gaza att vara stängd de kommande veckorna. Egypten har dock öppnat sina gränser förut efter allmänhetens påtryckningar. Vi kan alla därför hjälpa till med det om vi vill. Vi kan till exempel skriva till den egyptiska ambassaden och kräva att de ska låta Gaza Freedom march fortsätta och den internationella delegationen komma in. Det finns en färdig mall till brev på facebookgruppen ”Gaza freedom march 31/12 – For Swedish supporters of the March on Gaza, Dec. 31st” som är enkel att maila vidare. Gör det nu, så det hinner fram i tid.
Du kan också uppmana den finska eller svenska regeringen att kräva av Israel att bryta blockaden av Gaza och upphöra med ockupationen av de palestinska områdena.
Eller stödja på något helt annat vis som hjärtat vill….

Jorden är en… och allt är möjligt!
Jennie Elevall

För mer info om Gaza freedom march, se www.gazafreedommarch.org
eller facebook gruppen: March on Gaza – Dec. 31st, 2009 – Sweden Supporters